Ibland bör man ifrågasätta sin kultur
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Många svenska företag har täta internationella kontakter och gör lönsamma affärer med företag som är stationerade långt utanför den europeiska kontinenten. Många affärer går inte i hamn på grund av alldeles onödiga tabbar som svenska företagsrepresentanter i andra länder gör och som bottnar i brist på kulturkompetens.
I många asiatiska, afrikanska och orientaliska kulturer är det människan och individen man har kontakt med och som lägger grunden till den tillit som leder till att man gör affärer. Det är alltså inte företagets logotyp man avtalar med, utan människor man litar på.
Att umgås med och bjuda, inte enbart sina affärspartner utan även deras familjer med hustru, barn och ibland även gamla föräldrar, på måltider, gåvor och souvenirer är i många kulturer en central och elementär del av affärsförbindelsen. Att detta tolkas som mutor eller avdragsfusk av myndigheterna här hemma i Sverige är hur befängt som helst. Svenska myndigheter bör utvidga sin världsbild och vara medvetna om att det som är kutym och praxis i Sverige inte alltid behöver fungera i andra länder.
Det som anses "fint" och vedertaget kring måltiden eller umgänget i en kultur kan uppfattas ociviliserat eller kränkande i en annan kultur eller vice versa. Att duka fram bestick, glas, servetter och porslin till varje matgäst kan verka naturligt och "normalt" i vissa kulturer medan det i en del andra kulturer kan tolkas som individualistiskt eller t o m egoistiskt.
Att (med svenska mått mätt) vara högljudd vid matbordet är karaktäristiskt i bland annat den persiska och orientaliska kulturen. Alla talar med varandra, ofta rör samtalet ett gemensamt tema som engagerar alla under måltiden. Det är alltså inte etablerat skick att tala främst med sin bordsgranne. Man skulle t o m uppfattas som lite väl självgod och högfärdig om man under längre tid lugnt och behärskat enbart talade med sina närmaste bordsgrannar. Att utesluta resten av gästerna skulle ses som om man ägnade sig åt att baktala någon av de närvarande.
I Marocko och i en del andra asiatiska och afrikanska länder anses det att man bör visa vördnad för Guds gåvor samt att maten bör kännas med fingrarna (dock med tvättade händer) och inte "petas på" och "misshandlas" med gaffel och kniv.
Vi människor har en benägenhet att uppfatta vår egen kultur som den bästa, mest utvecklade och civiliserade kulturen i universum. Men det som är högklassigt i en kultur kan uppfattas som primitivt i en annan kultur. Det kan jag, som under de senaste tjugo åren upprepade gånger har fått min världsbild omskakad, vittna om.
I mitt arbete möter jag ibland affärsmän och biståndsarbetare som har den märkliga övertygelsen att de förfogar över den rätta och ultimata hyfsningen och kulturformen och att andra världsmedborgare kommer från primitiva och okultiverade samhällen. En del av dessa människor har efter sina upprepade utlandsvistelser, fått omvärdera sina gamla attityder och t o m börjat ifrågasätta sina förfäders kultur och livsstil.
Att då och då ifrågasätta sina inlärda ideal och värderingar och bli medveten om sina egna fördomar hjälper en, att med större öppenhet och ödmjukhet, möta andra människor och kulturer och därmed göra framsteg både i livet och i affärer.