Förra veckan förklarade kommunalrådet Cecilia Forss (M) i en UNT-intervju varför hon tror att det är så svårt att få byggherrarna att bygga nya hyresrätter: ”Grundproblemet är att hyrorna blir så höga att kundkretsen är begränsad.” Med detta menar Forss sannolikt att endast om det blir billigare att bygga kommer fler hyresrätter att byggas i Uppsala. Det var också formulerat som ett svar på Socialdemokraternas krav på att villkora markförsäljning till byggherrar, för att på så sätt tvinga fram byggandet av fler hyresrätter.
Lägre kostnader i alla led, från planstadiet till de färdigställda bostadshusen, är en nyckelfaktor för en ökad produktion av hyresrätter. Men även attityden till bostadsformen spelar in. Forss menar att hyrorna blir så höga att få är beredda att betala dem. Det är dock inte detsamma som att det är få som faktiskt har råd att bo i nyproducerade hyresrätter.
I det nya kvarteret Två Torn är månadshyran för en fyrarumslägenhet ungefär 11 000 kronor. De minsta ettorna ligger kring 6 000 kronor. I de bostäder som byggs i Frodeparken precis vid stationen är hyrorna något högre – från 7 000 kronor för en etta till 17 000 kronor för en femma. I gengäld går det knappast att bo mer centralt.
De här hyresnivåerna strider mot den gängse bilden av vad som är ”rimliga” hyresnivåer, men det är fel att säga att de är för höga för de flesta hushåll. Med två genomsnittliga heltidsinkomster är hyrorna för de större lägenheterna fullt överkomliga, i ett enpersonshushåll borde det inte vara några problem att klara av hyran för en enrumslägenhet. Månadskostnaderna för dem som flyttar in i någon av dessa lägenheter blir inte högre än om de skulle köpa en bostadsrätt av motsvarande standard. Kanske till och med lägre.
Ändå är ”kundkretsen begränsad”. De senaste 20 årens utveckling av bostadsmarknaden spelar säkert in. Att köpa en lägenhet handlar inte bara om att förvärva en bostad, utan ses också som en enkelbiljett till större välstånd. Men bostadspriserna kan inte fortsätta att öka i snabbare takt än realinkomsterna för evigt. Och det räcker med att räntan stiger med några procentenheter för att bostadsköpet ska kännas som en betydligt sämre affär – sett till de löpande kostnaderna.
Men hyreslägenheter har alldeles för länge, av alldeles för många, betraktats som ett billigare boende för dem med lägre inkomster. Det är dags att göra upp med den attityd, utan att för den skull glömma bort att bara för att många har råd med de nyproducerade hyresrätterna, har inte alla det.
När Uppsala kommun tecknar intentionsavtalen med de stora fastighetsavtalen och utlovar tusentals nya lägenheter de kommande åren, gäller det därför att bygga både billigt och dyrt, hela tiden attraktivt, samtidigt. Bygg gärna 1 000 nya hyresrätter med inbjudande kvartersstruktur mellan Vårdsätravägen och Rosendalsvägen. Fyll på med fler lägenheter i centrala lägen, men glöm inte bort att hela tiden pressa kostnaderna. Kommunens borgerliga majoritet måste ligga på sina partikamrater i regeringen om ytterligare regeländringar. Det krävs åtgärder både på kommunal och statlig nivå.
Regeringen har redan gjort justeringar på marginalen. Fastighetsavgiften för flerfamiljshus sänks och undantaget för avgiften för nyproducerade bostäder förlängs från fem till femton år. Boverket har också fått i uppdrag att skära i byggreglerna för studentbostäder. Dagens regler om tillgänglighet och handikappanpassning gör det svårt att bygga bostäder som är mindre än 25 kvadratmeter. Samma regler säger även att det i varje bostad ska finnas ”minst ett rum med inredning och utrustning för personhygien”. I många av de lite äldre studentkorridorerna är rummen inte större än 13 kvadratmeter.
Samma resonemang måste tillämpas också vid byggandet av ”vanliga” hyresrätter. Utan att tumma på kvaliteten måste man bygga enklare och billigare. Och här kan Uppsala kommun föregå med gott exempel. Planprocesser kan snabbas på, bygguppdrag utformas så inte bara de största företagen kan delta. Uppsalahem skulle kunna använda sin ledande roll för att bryta upp rådande strukturer på byggmarknaden.
Kundkretsen för nybyggda hyresrätter borde inte vara begränsad. I grund och botten handlar det om att inse att en hyresrätt kan se ut på många sätt, passa olika människor, och att bygga och agera därefter.