Hur bekämpar man ett antipolitiskt parti?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vem är då den typiska Sverigedemokraten? I en intressant artikel i Svenska Dagbladet berättar statsvetaren Marie Demker om en rapport från Göteborgs universitet där man forskat om vem som tenderar att rösta på Sverigedemokraterna. Främlingsfientligheten finns naturligtvis där. Så gott som alla partiets väljare tycker att det skulle vara ett mycket bra förslag om Sverige tog emot färre flyktingar.
Men detta är en vanlig åsikt också bland andra partiers väljare. Den så kallade SOM-undersökningen visar visserligen att motståndet mot flyktingmottagningen minskar, men det är fortfarande 46 procent av väljarna som önskar att färre flyktingar skulle tas emot här. Ändå röstar de allra flesta av dem inte med Sverigedemokraterna.
Vad är det då som får en främlingsfientlig person att rösta just med Sverigedemokraterna? Sd-väljaren är en lågutbildad man på en mindre ort, visar rapporten. Han är nöjd med sitt eget liv men hatar ?Stockholm?, alltså den politiska eliten i alla partier. Han läser inte morgontidningar och följer inte med i den politiska debatten. Förtroendet för politiker är i botten.
Sverigedemokraternas starkaste fäste är Skåne och Blekinge, traditionellt kritiska mot Stockholm. Man kan erinra om att också nazismen på sin tid hade ett starkt fäste i Skåne.
Med Skåne som bas har Sverigedemokraterna fått representation till och med i kommuner där partiet inte ens har ställt upp några kandidater. Det tycks inte spela någon roll för partiets väljare. Uppenbarligen röstar de framför allt emot de andra partierna, inte speciellt för något. Sverigedemokraterna saknar ju politiskt program på många punkter, men det tycks inte bekomma partiets sympatisörer.
En annan egenskap som enligt rapporten rapporten kännetecknar Sverigedemokraternas väljare är att man vill slå vakt om det egna grannskapet och inte gillar att utomstående kommer in i gemenskapen. Man vill ha det som man alltid har haft det, och man är trött på att anpassa sig till förändringar.
Hur bemöter man då ett sådant parti? Hittills har de övriga partierna i stort sett försökt tiga ihjäl Sverigedemokraterna. Det är en strategi som uppenbarligen har misslyckats. De stora framgångarna för högerpopulistiska partier i andra EU-länder tyder på att inte heller Sverige kommer att skonas. Vi måste nog räkna med att partiet kommer att finnas kvar och i värsta fall kanske till och med få en farlig vågmästarroll i rikspolitiken.
En omsvängning i taktiken bland de andra partierna tycks vara på gång. Flera partier har mött Sverigedemokraterna i tv-debatter. Men det tycks inte heller vara någon riktigt bra strategi. Mona Sahlin säger att det var den enda tv-debatten hon tänker ta med partiet. En tv-debatt ger uppmärksamhet åt Sverigedemokraterna, men partiets väljare är inte intresserade av att följa med den politiska debatten och påverkas därför inte av motståndarnas motargument.
Att bemöta Sverigedemokraterna med siffror om hur bra det är och kommer att vara för vårt land med invandrare har inte heller någon effekt, eftersom sd:s väljare föraktar politiker och tror att de ljuger. Tidningen Expo, som under en lång tid sett som sin uppgift att bekämpa Sverigedemokraterna, menar att and-ra partiers politiker som debatterar med Sverigedemokraterna vet för lite om detta parti.
Hur ska man då bära sig åt för att bekämpa ett parti som skyltar med sin främlingsfientlighet men vars väljare inte intresserar sig för politik, ett antipolitiskt parti? Främlingsfientligheten kan bekämpas på alla nivåer, men kampen mot Sverigedemokraterna måste uppenbarligen i första hand tas lokalt. På längre sikt gäller det att i grunden återupprätta förtroendet för politiken och samhället i stort, en gigantisk uppgift som väl ingen har någon enkel lösning på.
Gunvor Hildén
fristående kolumnist