De tror också att den beror på människans åtgärder. Alla motåtgärder vi hittills har vidtagit kan beskrivas med orden ”för litet” och ”för sent”. Tyvärr tycks demokratin i sig försvåra för politiker att agera. Önskan att bli omvalda leder till en kortsiktig populism, som många inte kommer att överge förrän katastrofen står för dörren.
Den förre guvernören i Texas, Rick Perry, som nu försöker bli republikanernas presidentkandidat, avfärdar mycket riktigt klimatförändringarna med att ”riktiga bevis saknas”.
I USA har oljebolagen varit framgångsrika med att avvärja större skattehöjningar på bensin eller radikala satsningar på alternativa energikällor. Möjligen är en ändring nu på gång. Behov att minska importen och att lösgöra sig från beroendet av arabländerna bidrar till detta.
Förmodligen är de senaste årens väderkatastrofer ett tecken på att framtiden redan är här. Mycket tyder på att torrperioderna i Afrika blir allt längre och kommer allt oftare medan frekvensen av stormar och översvämningar ökar i andra områden. Utvecklingen i Arktis där istäcket minskar är djupt oroande. Tyvärr kan vi anta att västvärldens nuvarande ekonomiska problem förhindrar eller försenar de politiska beslut som redan borde ha tagits.
Samtidigt ökar jordens befolkning med 50 procent till drygt 9 miljarder år 2050. Vatten och odlingsbar mark får i framtiden därför samma strategiska betydelse som oljan har haft de senaste 100 åren.
Vi går oundvikligen in i ett skede där geopolitiska överväganden alltmer kommer att prägla nationernas politik och öka riskerna för väpnade konflikter. Man kan också fundera på om vi står inför en period med nya folkvandringar, något som vi kanske redan sett inledas.
Det är en självklarhet att vi bara kan rädda vår framtid om vi omgående vidtar tillräckligt omfattande miljöåtgärder. Det är dock lika självklart att vi måste orka ta de säkerhetspolitiska mått och steg vi förmår för att skydda Sverige i en mörknande värld. Inte minst när vi ser hur världens miljöpolitik havererar inför våra ögon.
Därför oroar det att svenska politiker lever i en värld där de vardagliga politiska frågorna helt absorberar dem. De tre centerpartister, som nu tävlar om att bli partiledare, har vältaligt presenterat sina politiska alternativ. Ingen av dem har vid något tillfälle nämnt ordet ”säkerhetspolitik”. Helt upptagna av jobbskatteavdrag och pensionärernas hårda lott tycks ingen se att det börjar bli sent på jorden.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.