Historien kommer tillbaka
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Jag tror att lustigheten kommer från Grönköpings Veckoblad, kanske som en insändare från pensionerade majoren A von Peijland. Men den visar också i parodins form upp den eviga schablonbild av historieämnet som säkert bidragit till att det under så lång tid setts över axeln av landets skolpolitiker.
Nu ändrar Jan Björklund på detta. Historia ska bli obligatoriskt ämne på alla gymnasielinjer. Och för första gången möts han av applåder över hela den politiska skalan - också från dem som under många år aktivt bidragit till att urholka historieämnets ställning.
I några kommentarer kan man för all del se hur skribenterna har ansträngt sig för att hitta något fel med förslaget, helst på temat batongpolitik, men misslyckats. Något har verkligen hänt - precis som något kanske håller på att hända med socialdemokraternas skolpolitik. Björklunds envetna arbete har ändrat förutsättningarna för hela skoldebatten.
När det gäller historieämnet har dessutom något hänt i verkligheten utanför skolan. Allmänhetens historieintresse är större än någonsin och det beror knappast på Herman Lindqvist. Snarare har han och andra mer vetenskapligt förankrade författare upptäckt ett behov som förmodligen finns, just därför att historieämnet så länge setts över axeln.
Men när alla nu åter tycks överens om vikten av att alla ungdomar får grundläggande historiska kunskaper, hur kunde det då komma sig att så många under så lång tid tyckte tvärtom?
En möjlig förklaring är förstås att historia inte är direkt och påtagligt användbart på samma sätt som t ex matematik eller moderna språk. Kanske har historia fått mindre utrymme av samma skäl som latin sedan länge har marginaliserats. Men jag tror att det finns en mer grundläggande förklaring. Historieämnets nedgång hänger samman med en missförstådd politisk radikalism.
De politiska idériktningar som vid förra sekelskiftet radikalt ville förändra och demokratisera det gamla överhetssamhället hade en stor tilltro till människors förmåga att bygga upp nya system och strukturer i stället för de etablerade och invanda. Mot liberala och socialistiska samhällsreformatörer stod konservativa politiker och tänkare som såg med skepsis på nymodigheter och ofta såg en dold visdom också i de mest föråldrade bestämmelser och institutioner.
Det var de radikala samhällsreformatörerna som hade rätt - allmän rösträtt, socialförsäkringar, god utbildning åt alla, samma rättigheter och skyldigheter för alla oavsett kön var och förblir överlägsna alla tänkbara alternativ. Men inom den politiska radikalismens ramar - både i dess liberala och dess socialistiska tappning - finns också möjligheter att tänka fel. Och ett ganska vanligt fel är det fenomen som filosofen Karl Popper kallat för "canvas-cleaning" - alltså föreställningen att man både i intellektuellt och politiskt arbete kan börja från början utan att behöva besväras av äldre tiders frågeställningar, av traditioner eller av gamla erfarenheter och kunskaper. Vi skapar den nya världen! Nu börjar vi! Här rivs för att få luft och ljus! Låt oss se framåt och inte bakåt! Vad angår oss döda kungar och gamla samhällsförhållanden när vi bygger det nya samhället?
Svaret är att sådant angår oss i hög grad. Det är en myt att man kan börja från början. Den rena duken finns inte. Vi styrs och vägleds av sådant vi vet - och av sådant vi inte vet eller inbillar oss veta. Nuet blir obegripligt utan kunskaper om det som varit. De viktigaste moraliska frågeställningarna är inte tidsbundna, frågan hur människor tidigare har agerat i kriser - eller genom oförnuft skapat eller fördjupat kriser - är alltid viktig.
Utan kunskaper om hur institutioner och samhällsförhållanden, både sådana vi gillar och sådana vi ogillar, har vuxit fram kan fortsatta förändringar leda vilse. Utan fästpunkter i egna riktiga kunskaper riskerar vi att manipuleras av politiska charlataner eller snäva kommersiella intressen.
Att erkänna detta är inte ett uttryck för politisk konservatism. Traditioner och kunskap om traditioner kan vara livsviktiga för ett gott samhälle - särskilt de traditioner som handlar om frihet, demokrati och respekt för människovärdet. Därför behöver vi historia. Oavsett vad vi gör och vilken utbildning vi väljer.