De enorma finanstransaktioner via Swedbank i Estland, som enligt Uppdrag gransknings avslöjande handlar om så kallad penningtvätt, väcker många frågor. Hur kan en storbank med väldiga resurser låta bli att se flöden av många miljarder kronor från misstänkt kriminella transaktioner, som pågår i över ett decennium? Journalister gör det uppenbarligen. Fallet är enligt Louise Brown, ordförande i Transparancy International, ett skolboksexempel på penningtvätt: bolag med falska årsredovisningar utan verksamheter, falska adresser, ökända målvakter samt tusentals transaktioner från så kallade högriskländer, år efter år.
När Swedbanks vd Birgitta Bonnesen så i höstas försäkrade att banken, till skillnad från Danske Bank, är en ”hushållsbank” som inte har kunder som inte har verksamhet i landet – ”ett helt annat system” – fick hon oss att tro att Swedbank var ren. Nu heter det att man har agerat när man sett saker. Men om man sett dessa mångmiljardtransaktioner i åratal – hur kunde vd då i höstas säga att ”vi har inga röda flaggor”?
Fallet för både Swedbank och Bonnesen blir tungt och hårt. Aktien sjönk som en sten på onsdagen. Den misstänkta penningtvätten kommer att utredas av åklagare i Estland, eftersom många av transaktionerna skett mellan Swedbank och danska Danske Bank. I den gigantiska penningtvättshärvan hos Danske Bank i Estland, som rullades upp i höstas, var 200 miljarder euro och 6 200 kunder misstänkta för inblandning. Vd avgick omedelbart och hundratals personer har sedan fått sparken. Undersökningar pågår och skadestånd i mångmiljardklassen väntar. Estniska finansinspektionen portar Danske Bank från landet. Om USA skulle dra tillbaka rätten att handla med dollar befaras en dansk finanskris.
Det var faktiskt inte förrän 2014 som Sverige fick en lag om penningtvättsbrott. Dessförinnan var kritiken om kontrollen hård. Numera kan alla företag som inte rapporterar misstänkt penningtvätt straffas. Banker måste alltid fråga sig: Vem är kunden? Vem representerar mellanhanden? Vem är den verkliga huvudmannen? I bland kanske de måste undersöka flera led i en transaktion. En bank måste enligt EU:s penningtvättsdirektiv veta vem huvudkunden är.
En del av de pengar som ”tvättats” via Swedbank tycks komma från en gigantisk, rysk skattekupp, där både ryska myndighetspersoner och polis ska ha ingått. Sergej Magnitskij utredde fallet åt finansmannen Bill Browder, vars skatteinbetalning på 230 miljoner dollar kapades. Detta blev Magnitskijs död, i ett vidrigt, ryskt fängelse. De pengar som flödat till Swedbank är blodspengar, säger Browder.
Vi har bara sett början av de ekonomiska och juridiska konsekvenserna. De moraliska förefaller redan rätt uppenbara.