Har den fria viljan numera försvunnit?
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men nu har utvecklingen kommit så långt att vetenskapsmännen börjar kunna förstå hur hjärnan fungerar, åtminstone till en del. Den brittiska tidskriften Economist berättar om en man som dömdes för pedofili. Man upptäckte att han hade en hjärntumör som opererades. Då försvann mannens pedofila böjelser. Tumören kom tillbaka och då återuppstod också hans sexuella lust till barn. Vem är då skyldig? Mannen eller tumören? Och är det möjligt att straffa mannen för hans gärningar? Om mannen är oskyldig, hur ska samhället se till att han inte begår nya straffbara brott, om nu tumören skulle komma tillbaka?
Problemet kan vidgas långt utöver detta exempel. Det visar sig att allt djupare kunskap om hjärnans funktion gör det möjligt att se den som en mycket komplicerad mekanism. Det blir allt mindre kvar av den fria viljan med ett sådant synsätt. Viktiga beslut framstår inte som en akt av vilja utan som en konsekvens av olika yttre faktorer och hjärnans uppbyggnad.
Den engelska regeringen har efter terroristangreppen i USA den 11 september 2001 gått allt längre när det gäller terrorbekämpning. En mycket omtalad tanke är att försöka hitta terrorister innan de begått sina brott. Man vill leta efter personlighetsstörningar som skulle vara typiska för terrorister och som skulle göra det sannolikt att de i framtiden skulle utföra terrorbrott. Regeringen vill låsa in personer som har en sådan personlighet att de sannolikt skulle bli terrorister.
Dessa tankar är hårt kritiserade i England och ingen vet om regeringen någonsin kommer att kunna ändra lagen i den riktningen. Men det allra mest intressanta med en sådan lagändring är ju att den fullständigt avskaffar den fria viljan. Om en person har en viss personlighetsstörning och därigenom blir terrorist kan man ju inte hävda att den personen har valt att begå brott. Hur kan en sådan person då ställas till ansvar?
Ett sådant resonemang kan ju föras vidare. På 70-talet i Sverige ansåg många att orsaken till att vissa personer begick brott var att de haft en dålig uppväxt, kanske missbrukande föräldrar som inte klarade sin föräldraroll, kanske misshandel eller till och med sexuella övergrepp. Fattigdom och dåliga sociala villkor kunde också leda till brott. Därför skulle brottslingar inte straffas utan få vård, hette det då.
I Sverige, liksom i England, har den allmänna meningen numera slagit om åt andra hållet. Nu kräver väljarna hårdare tag, och inte bara för terrorister. Många fler sitter i fängelse nu än för några tiotal år sedan, straffen är hårdare och längre. Förutsättningen är då att man tror att de kriminella verkligen hade ett val, de kunde ha avstått från att begå brott men valde att ändå bryta mot lagen.
Men om hjärnan bara är en mekanism, om det finns ärftliga faktorer och sjukdomar som i själva verket avgör valen, då kan ju en person inte ställas till juridiskt ansvar.
Detsamma gäller marknaden, som ju bygger på det fria valet. Utan möjlighet till fria val ingen marknad. Vi kan tänka oss effekterna av sockerberoende, alkohol, droger och spelberoende. Har människan faktiskt möjlighet att välja fritt?
Men om det fria valet inte finns, hur skulle då samhället fungera? Om inga brottslingar kan ställas till ansvar, om korruption bara är ett utslag av någon sjukdom eller misslyckad uppfostran, om vi väljer att köpa vissa saker därför att våra hjärnor är programmerade på ett visst sätt, är då demokrati över huvud taget möjlig? Om vi inte kan välja själva, vem väljer då? Finns frihet över huvud taget om det inte finns någon fri vilja? Eller finns det kanske ändå något slags oberoende jag?
Slutsatsen måste bli att om den fria viljan inte finns så måste vi uppfinna den. Utan idén om en fri vilja kan ett demokratiskt samhälle inte fungera.