I Skandinavien har vi tenderat att fokusera på succépartiet Sannfinländarnas på hemmaplan faktiskt välbehövliga EU-kritik, snarare än deras främlingsfientlighet – som ofta är mer vulgär och uttalad än Sverigedemokraternas. Förföljelserna av romer i Ungern har lett till rättmätig kritik, medan det mer välfungerande Danmarks systematiska diskriminering av invandrare tillåts fortgå – och eskalera – år för år.
Men på senare tid har Bryssel vaknat. Under torsdagen och fredagen besökte en expertgrupp från EU-kommissionen Danmark för att granska, om de nya och hårt kritiserade gränskontrollerna strider mot EU:s fria rörlighet.
Inhemska experter är eniga om att det är rasistiska Dansk Folkeparti (DF) som vunnit på diskussionen kring, och införandet av, de nya kontrollerna. Det tycks också opinionsmätningar bekräfta. Att många danskar nu uppfattar det som att EU kommer och lägger sig i hur landet ska skötas stärker även den nationalistiska världsbild som DF försöker förankra hos folket.
Samtidigt har vågmästarpartiet stött på oväntat motstånd den senaste tiden (även om det är för tidigt att avgöra om det är tillfälligheter eller en bestående attitydförändring hos de etablerade partierna).
I veckan framförde DF krav på obligatorisk DNA-registrering av flyktingbarn och deras föräldrar. Partiets argument är att det kommer ha en preventiv effekt och hålla ”alla möjliga oönskade element” borta från Danmark. Ett fruktansvärt förslag som väcker mycket obehagliga associationer, menade De Konservative, och fick medhåll av liberala Venstre.
Enligt dagstidningen Berlingske var det tredje dagen i rad som Dansk Folkeparti drabbade samman med regeringspartierna om invandringspolitiken. Till skillnad från Sverige, där alliansen gjort upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken, är detta ett område där DF lyckats vinna mycket stort inflytande det senaste decenniet.
Och sannolikt är det så att den ”nya”, politiskt framgångsrika främlingsfientligheten i Europa först och främst måste bekämpas av de inhemska partierna. När populistiskt röstfiske ersätter ansvarstagande och långsiktiga politiska kalkyler för att skydda demokratin får bannor från Bryssel liten effekt.
Den stora frågan är nu om det i ett så här sent skede går att vända den danska utvecklingen – och om våra egna partier har mod nog att även fortsättningsvis sätta övriga meningsskiljaktigheter åt sidan och hålla Sverigedemokraterna borta från deras hjärtefråga.
Lisa Bjurwald
Författare, frilansjournalist
och fristående kolumnist i UNT