Den som kryssar sig fram mellan barnfamiljer, flanerande par, ungdomar och gatumusikanter i Uppsalas centrala delar en lördagsförmiddag har nog svårt att tro på uppgifterna om att Uppsalahandeln är mindre omfattande än den i motsvarande städer som Linköping, Örebro och Västerås. Trångt är det också på de stora externvaruhusen. Men faktum kvarstår. Det så kallade handelsindexet är i Uppsala 108 medan de jämförda orterna ligger på en siffra över 125. Medelvärdet för riket ligger på 100.
En orsak till detta är att konkurrensen om handeln är stor i Uppsalas omland. Uppsala är inte den självklara centralorten för nordupplänningarna som lika gärna far till Gävle och Valbo för att handla. Samma sak gäller Enköpingsborna som ofta väljer Västerås eller kanske Stockholm för sina inköp. Detta kan också sägas om dem som bor i kommunerna söder om Uppsala.
Det är kommunens näringslivskontor som har plockat fram jämförelserna och med rynkade pannor försökt blicka in i framtiden. De 40 000 kvadratmeter nya handelsytor som handeln själv planerar de närmaste åren räcker inte, menar man. Det behövs ännu mer för att få upp indexet till det som anses som normala nivåer.
Här finns ett problem som kan stavas balans mellan externhandel och centrumhandel. Näringslivskontoret vill att 12 000 nya kvadratmeter handelsyta tillförs stadskärnan. Resten lokaliseras till Stenhagen, Gränby och Boländerna.
Det är en god ambition. Uppsalas stadskärna är ju liten i förhållande till kommunens befolkning, varför det är naturligt att det är i ytterområdena som den stora expansionen sker. Men det får ju inte leda till att det händer som handlarna är mest oroliga över: att stadskärnan utarmas på levande handel och att bara krogar, banker och fastighetsförmedlingar blir kvar.
Det finns en risk att traditionens makt styr tänkandet kring stadskärnans utformning alltför mycket. Kärnan av handeln ska helst ske i centrum, tycker många, och dit ska man ledigt kunna ta sig med sin bil för att få med sig barnvagnar och kunna frakta hem skrymmande varor. Detta är förvisso en något karikerad bild men rymmer också en sanning. I själva verket har ju handeln redan delat upp sig så att merparten av den så kallade sällanköpshandeln sker utanför stadskärnan. Kyl och frys handlar de flesta i externvaruhusen, inte i innerstaden.
I innerstaden flanerar man långsamt, går och tittar i bokhandeln och i klädbutiker, provar skor, sitter på kafé och tittar på folk. Man har kanske inte som enda syfte att handla utan att också umgås.
Flera sätt att närma sig problemet finns. Ett är att acceptera Uppsalas särart. Staden är visserligen centrum i rikets fjärde kommun och ett viktigt centrum för kyrka, för utbildning och för offentlig förvaltning. Här finns också bortåt 40 000 studenter, varav den största delen lever på studiemedel med begränsad shoppingpotential. Andra unga är ännu i början av sin yrkesbana och har inte heller mycket pengar att göra av med. Tillsammans utgör de en stor grupp som präglar stadskärnan. Centrum är dock för litet för att i dag rymma alla krogar, biografer och kaféer och dessutom en omfattande och rikt diversifierad handel.
Ett annat sätt är att avvakta ett tag. Uppsala byggs ju ut genom förtätning av stadskärnan. Dessutom tillkommer nygamla stadsdelar som Kungsängen som innebär ett stort tillskott av bostäder. Stadskärnan kan alltså med fördel utvidgas någon kilometer åt söder och kanske lika långt öster- och norrut. Med 10 000- 20 000 nya Uppsalabor under de närmaste decennierna tvingas nog Uppsalahandeln utvidga sitt innersta centrum om alla ska få plats och inte välja någon annan handelsplats.