I veckan avslutades rättegången mot Rakhmat Akilov, som har erkänt sig skyldig till dådet på Drottninggatan i Stockholm. De månader under vilka rättegången fortlöpt har präglats av sökandet efter svar på hur en människa kan sätta sig i en bil med avsikt att köra över andra människor. Målsägande som förlorat ben, armar och psykiskt välmående har hörts, tillsammans med de avlidnas närstående.
Det verkar som om den terrormisstänkte under sin rekognosering inför dådet försökt välja en plats där många barn och barnvagnar befinner sig. Det råder inget tvivel om att det brott Akilov begått är förkastligt.
En fascination har byggts upp kring Akilovs försvarare, advokaten Johan Eriksson. I så gott som alla stora medier har han fått svara på frågor kring hur det känns att försvara någon som gjort något så avskyvärt. I Studio Ett (26/3) pressade programledaren honom flertalet gånger på hur han ställde sig till att Akilov tagit livet av flera människor och orsakat ännu fler skada. Detta trots att han knappast kan tyckas legitimera Akilovs handlingar genom att försvara honom. I P4 Extra (2/5) så sent som i onsdags fick han frågan om han tvekade att ta sig an uppdraget. Han svarade att tidsåtgången var hans enda huvudbry när han fattade beslutet.
I mötet med den ondska som en handling av detta slag representerar är det lika svårt som viktigt att inte låta oresonlig ilska ta över. Dådet må vara av mycket grov karaktär, men det är inte hur osmakligt ett brott är som avgör vilken juridisk behandling den tilltalade får. Att Eriksson genomgående fått i det närmaste legitimera sitt beslut att försvara Akilov är i grund och botten mycket märkligt. Enligt Eriksson är det ett hedersuppdrag han fått, och visst har han rätt. Vad kan vara finare än att efter en attack på det svenska samhällets kärna hålla hatet, det som Akilov står för, stången och stå upp för rättsstaten?
Ett rättslöst samhälle är något som Akilov och andra IS-anhängare strävar efter. Vi lever i en demokratisk rättsstat där alla har rätt till en oberoende prövning, och det borde därför inte förvåna någon att Akilov tilldelas en advokat som försvarar hans intressen. Att representera en person som gjort något så förhatligt som att döda andra människor är till och med ännu viktigare, eftersom en mördare hade varit rättslös i en folkdomstol.
Under onsdagens slutanförande berömde Johan Eriksson tingsrättens föredömliga hantering av det komplicerade fallet. ”Ingen i rättskedjan har drabbats av det ärendet gäller” sa han. Han berättade även att Akilov i ett tidigt skede hade frågat honom när de skulle börja slå honom. Ingen har slagit Rakhmat Akilov och ingen har nekat honom en prövning. Hans fråga visar vilket samhälle han förväntar sig. Johan Eriksson kan stolt representera det motsatta.