I Uppsala hade vi Doctrinagymnasiet, som öppnade 2006 och försattes i konkurs efter tre problemfyllda år. Och i förra månaden fick eleverna på Karlstads Idrottsgymnasium beskedet att skolan gått i konkurs. Även däremellan finns ett flertal exempel på att oseriösa personer tillåtits starta friskolor, oftast med praktisk inriktning, och sedan låtit eleverna komma i kläm.
Varje år går en handfull friskolor i konkurs, och det är ingenting konstigt i sig. Vikande elevunderlag är den vanligaste orsaken och det vore omöjligt att över tid garantera efterfrågan på en viss utbildning på en viss plats. Konkurs måste finnas som en sista utväg i all företagsamhet.
Men i ovan nämnda fall handlar det inte om skolverksamheter som drabbas av yttre omständigheter – det rör sig om personer som inte haft en aning om vad de gett sig in på (Doctrina) eller som har betraktat utbildning som vilken vara eller tjänst som helst, något som är till för att krama pengar ur (Karlstad).
Varje sådant misslyckande förstör för hundratals andra seriösa utbildningsföretag och det är av yttersta vikt att regeringen och dess myndigheter (Skolverket och Skolinspektionen) agerar för att hålla de oseriösa aktörerna borta från skolan.
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) reagerade också kraftigt på händelsen i Karlstad: ”Jag vill att vi skärper lagstiftningen kraftigt och också skärper ägarprövningen”, sade han till SVT i början av veckan. Han inser förstås att detta spelar motståndarna till valfrihet i välfärden rakt i händerna. Lita på att Karlstad kommer att omnämnas i talarstolen på S-kongressen i Göteborg nästa månad. Anhängarna till LO:s non profit-princip vässar knivarna i detta nu.
Det är allvarligt nog att klåpare av Doctrinatyp kan tillåtas driva skolor. Men Jan Walther, ägare till fem olika friskolegymnasier, står inte och faller med verksamheten på en av enheterna. Varje skola är ett eget bolag och kan gå i konkurs trots de övriga visar vinst. Walther utmålas som en fifflare i tidningarna, men har bara gjort vad varje företagare gör för att överleva. Det är Skolinspektionen och lagstiftningen som inte hängt med i svängarna.
Skolinspektionen tycks ha tittat på koncernens totala tillgångar och inte förstått riskerna för de enskilda skolorna. ”Vi behöver ha en än bättre kompetens för att granska just koncerner och olika bolagsstrukturer”, säger generaldirektören Ann-Marie Begler till SVT, och så är det uppenbarligen. Lagstiftningen måste också bli tydligare med att det inte är tillåtet att låta enskilda skolor gå i konkurs om ekonomin i hela verksamheten är stark.
Regeringen har under flera år talat om behovet av transparens i välfärdsföretagen, och om behovet av kvalitetskontroll, utvärdering och uppföljning. Det är dags att orden blir till handling och att vi får en tydlig ram för dessa verksamheter. Det är som sagt inte vilken tjänst eller vara som helst vi köper. För en 16-åring handlar det om framtidsdrömmar som går i kras, om förlorad tid och en lång startsträcka för en likvärdig utbildning, om en sådan över huvud taget finns att tillgå.
Det är jaktsäsong på friskolor och långt ifrån all kritik träffar målet. Men det räcker med några dåliga äpplen i korgen för att en rutten doft ska sprida sig. Jan Björklund och hans regeringskolleger måste en gång för alla täppa till hålen och se till att barnens utbildning är fredad från lycksökare. Annars väntar inte bara sämre tider för utbildningsföretagen, utan för alla svenska skolbarn.