På Folk och Försvars konferens i Sälen hade Håkan Juholt ett gyllene tillfälle att flytta fokus från sin person till sakpolitiken. Försvars- och säkerhetspolitik är ett ämne som Juholt behärskar. 1996 blev han exempelvis ledamot av försvarsberedningen – det forum där riksdagspartierna försöker nå enighet i försvarspolitiken.
Mellan 2000 – 2007 var han ordförande för beredningen och mellan oktober 2010 och april 2011 var han ordförande för riksdagens försvarsutskott. Som försvarspolitiker har han ett gott renommé. Juholt hade dessutom haft gott om tid att förbereda sitt utspel under den månad som han har varit frånvarande från politiken.
Det blev dock inte så mycket av hans säkerhetspolitiska utspel. Juholt stakade inte ut någon klar och tydlig politisk kurs. Men det fanns samtidigt inget kontroversiellt i det han sade. Han hade inte trampat i klaveret, inte sagt något som han skulle behöva ta tillbaka.
Men under pressträffen efter talet börjar det åter storma kring Juholt. Han anklagar på eget bevåg regeringen för att ha fått igenom förändringarna i försvaret med hjälp av Sverigedemokraterna. Han upprepar dessutom detta påstående flera gånger.
Problemet är bara att besluten om försvarsreformen och personalförsörjningssystemen fattades under 2009 och före valet 2010. Med andra ord då alliansen hade egen majoritet, innan Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen. Sverigedemokraterna är dessutom emot det nya insatsförsvaret. De vill återgå till ett invasionsförsvar.
Juholt begick således ett trippelfel. Men då han konfronterades med dessa uppgifter ville han inte erkänna att han misstagit sig eller blandat ihop sina fakta. Till Expressen sade Juholt: ”Jag uttryckte mig medvetet drastiskt för att belysa det som faktiskt är regeringens och därmed svenska folkets problem, att de har slagit igen dörren i ansiktet på oss socialdemokrater när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.”
Det hade utan tvekan funnits enklare och mer effektiva metoder för att få fram ett sådant budskap. För Juholt har inte lyckats med sitt uppsåt. Det som diskuteras är i stället om Juholt medvetet ljuger eller inte.
Det är inte första gången som Juholt trampar i klaveret, men den här gången är det allvarligt. Dels för att försvars- och säkerhetspolitiken är Juholts eget ämne. Han borde inte kunna missta sig om hur försvarsreformen kom till och beslutades. Dels för att misstagen börjar bli så många att väljarna inte längre kan ta honom på allvar.
Långt från alla människor passar som partiledare. Det krävs mer är skicklig retorik och en gemytlig personlighet för att passa. Det som framför allt krävs är ett gott omdöme. Det har funnits goda anledningar att ifrågasätta Juholts omdöme förr. Men nu är det bara att konstatera. Det brister.