Forskningen på hemmaplan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Också Uppsala kommun anger ofta de båda universiteten som de huvudsakliga dragplåstren, allt för att locka ny verksamhet och nya människor till orten.
Men hur mycket använder sig kommunen själv av den enorma forskning som produceras varje dag i Uppsala? Inte särskilt mycket, skulle jag tro. Visst finns det en rad forskningsresultat inom exempelvis statsvetenskap och juridik som går att applicera direkt på Uppsala kommun men av detta märks inte särskilt mycket utåt.
Och framför allt märks det så gott som ingenting hos de förtroendevalda. Universiteten blir något som gör sig bra i reklamen men som sällan används i den politiska vardagen. Kommunledningen ställer säkert upp i de sammanhang det behövs för att just representera kommunen, men jag har svårt att påminna mig något tillfälle där kontakter med forskare åberopas i kommunala frågor.
Är detta en orättvis beskrivning? Jag hoppas det. Jag skulle vilja bli övertygad om att jag har fel men i dagsläget talar ingenting för det.
I förra veckan arrangerade de båda universitetens Centrum för biologisk mångfald och ett forskningsprogram benämnt Include tillsammans med bland andra Banverket, Vägverket och Riksantikvarieämbetet en tre dagar lång konferens om hur vägar och järnvägar påverkar landskapet och hur man kan åstadkomma så lite ömsesidiga störningar som möjligt.
Närvarande var transportforskare och samhällsplanerare från många håll i Sverige och utomlands men så vitt jag kunde se inte en enda politiker från Uppsala. Konferensen vände sig ju inte i första hand till politiker men någon enda förtroendevald kunde väl ha avsatt några timmar till att lyssna på intressanta inlägg om vad som händer när vägar och gator dras på det ena eller andra sättet.
Jag är säker på att många debatter i nämnder, styrelser och kommunfullmäktige skulle vara bättre underbyggda om de förtroendevalda tog till sig mer av den enorma resurs det innebär att ha två universitet så att säga på andra sidan gatan.
Universiteten har ju sin så kallade tredje uppgift, att sprida rönen ut i samhället, och det görs ju på många olika vis men var finns kontakten mellan kommunpolitikerna och universiteten? Jag är övertygad om att det finns rader av konkreta och oväntat näraliggande forskningsresultat som vore användbara i den kommunala beslutsprocessen.