På fredagen presenterade Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och migrationsminister Helén Fritzon (S) den migrationsplattform som partiet tänker gå till val på. S vet att denna måste vara utformad så att den täpper till för en väljarflykt till Sverigedemokraterna. Det innebär i praktiken också att den kapar alla broar till Miljöpartiet. För hur MP själva än vacklat finns det gränser för självmordsbenägenheten: partiet riskerar, om det gör än mer våld på sina hjärtefrågor, att ramla under strecket och bli ett i potten "övriga".
S sätter ett siffermål för det antal asylsökande som är "rimligt" för Sverige framöver: 14 000. Jämfört med de 27 000 som sökte asyl i fjol – och de 160 000 som ville få sin sak prövad 2015.
Men målet är en chimär. Så länge Sverige behåller asylrätten – och det ska vi göra, den är viktig, säger Fritzon – kan vi inte bestämma hur många som ska söka asyl i här. Alla har ju rätt att få sin sak prövad, enligt de internationella konventioner Sverige skrivit under.
Hur ska S stoppa alla som vill söka asyl till Sverige? Det går i alla fall inte med de punkter som de radar upp i sin plattform: hårdare id-kontroller, ankomst- och avvisningsläger, stopp för försörjningsstöd till den som fått avslag och så vidare. Det handlar ju om andra saker.
Både förslaget om uppsamlingsläger och migrationsplattformen är typisk signalpolitik som ska ge vissa vibbar och associationer inför valet. Sedan kommer de verkliga problemen – det vill säga hur Sverige i praktiken ska förhålla sig till en omvärld där krig och konflikter gör miljontals människor hem- och statslösa. Och där en bred partikoalition tidigare lovat att den nya, hårda lagen från 2015 skulle vara tillfällig.
Att säga att man siktar på att "ta emot 14 000 asylsökande" är hur som helst bondfångeri.
Och Stefan Löfven som påstår att ALLIANSEN är splittrad...