Med en halvering av koldioxidutstläppen fram till 2050 undviker jorden en temperaturhöjning på mer än två grader. Det konstaterar IPCC i den senaste delrapporten som presenterades i Berlin i söndags. Tidigare delrapporter har granskat hoten, nu var det dags för hoppet, vad vi kan göra för att hindra att de värsta scenarierna inträffar.
Flera konkreta åtgärder lyfts fram i rapporten. Stoppa avskogningen, underlätta byte av fossil energi till förnyelsebar och koldioxidlagring är några av de viktigaste. Någon quick fix finns inte, alla kommer att behövas i större eller mindre grad. Även kärnkraften lyfts fram som ett instrument att minska den globala uppvärmningen och utsläppen av växthusgaser. Föga förvånande i och för sig, men det förslaget spär naturligtvis på debatten om vilka hot mot miljön som är allvarligast.
Alla förslagen att stoppa utsläppen av växthusgaser måste alltså användas men alla är inte lika bra. Koldioxidlagring är effektivt men dyrt. Dessutom förlänger det användandet av fossila bränslen vilka är den största boven i dramat.
Mest glädjande i IPCC:s rapport är tilltron till ekonomiska styrmedel samt att kostnaderna kan komma att stanna på mycket beskedliga nivåer. Tillväxten i världsekonomin minskar men blott med 0,06 procent om rätt åtgärder sätts in – i tid. Det senaste är inte minst viktigt med tanke på de tidigare rapporterna från IPCC som inte ifrågasätter hur stort hotet mot en global uppvärmning på mer än två procent är.
En av de viktigaste åtgärderna är att införa en koldioxidskatt av svensk modell. En annan är att växla upp användandet av förnyelsebara energikällor. Det måste helt enkelt bli mycket billigare att producera energi med förnyelsebara källor än med fossila bränslen. Det är inte kol och olja som ska subventioneras utan sol- och vindenergi.
Vad som underlättar detta är att många förnyelsebara energikällor har blivit betydligt billigare och effektivare under senare tid. Vi ser utvecklingen på bilmarknaden. Det går långsamt med att byta ut bensin- och dieseldrivna fordon mot eldrivna, men andelen ökar hela tiden och det som varit det största hindret, batteriernas kvalitet och kostnad, minskar radikalt. Ännu fortare går det med solcellstekniken.
Det har länge varit en stark liberal princip i miljöpolitiken att förorenaren ska betala. IPCC ställer sig helt bakom denna politik när man föreslår att just ekonomiska styrmedel spelar en huvudroll om klimatet ska kunna räddas och utvecklingen vända på kort tid. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att en stor del av världens miljöproblem i grunden har ekonomiska orsaker. Lite mer glädjande kan man också säga att det går att komma till rätta med dem om man följer pengarna.