Reservatsbildningen av Åriket är en av Uppsalas ideligen återkommande långbänkar. Redan på 1990-talet fanns det långtgående planer på att bilda en så kallad nationalstadspark av hela Fyrisområdet vid Uppsala. Senare minskade planerna till naturreservat som lades fram av den dåvarande rödgröna majoriteten i kommunen 2006, ett förslag som lades på is av Allianspartierna. Nu har förslaget återuppstått, starkt reducerat och framlagt i största oenighet i nämnderna. Fritids- och naturvårdsnämnden presenterade förslaget som dock sågades av gatu- och trafik-, byggnads- och fastighetsnämnderna. Det skulle inte läggas någon våt filt över området, sa bland andra byggnadsnämndens mäktiga ordförande Liv Hahne (M). Handlingsfrihet över området var det viktiga för de så kallade samhällsbyggnadspolitikerna.
Oenigheten blottlägger en skillnad i syn på Uppsala och dess utveckling. Det förefaller som om de politiker som säger nej till reservat i Åriket, för att kunna ha området i bakfickan i framtiden, ser varje obebyggd yta som en potential för bebyggelse. Att det finns andra, kanske svårupptäckta, värden räknar de inte med. Att Kungsängen och markerna kring Fyrisån är Uppsalas ursprung, hjärtland och fullt av historiska minnesmärken gömda i jorden verkar inte intressera.
Att en viktig del av Uppsalas ?varumärke?, Carl von Linné, vandrade med studenterna på stigarna utmed Fyrisån nonchalerar politikerna i den blivande samhällsbyggnadsnämnden och har tydligen också glömt att kommunen faktiskt stöder försöken att få området som ett objekt på Unescos världsarvslista.
Uppsala kommun har ambitiösa miljömål som innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med upp till 45 procent fram till 2020 men det är tydligen något som bara lyfts fram i högtidliga sammanhang. När man ska planera stadens utbyggnad är miljömålen borta med vinden för hur ska man annars förstå idéerna om flera nya broar för biltrafik över Fyrisån i stället för att förstärka dem som redan är byggda.
En bro för motortrafik mellan Ultuna och Bergsbrunna är inte bara ett allvarligt övergrepp på naturen i Åriket utan innebär också att utsläpp antingen hålls på samma höga nivå som hittills eller ökar.
Ska kommunen minska utsläppen med upp emot hälften om nio år borde man ha börjat för länge sedan och det är i varje fall dags nu. Då duger det inte att planlägga för nya trafikleder som stimulerar till ökat bilberoende. Annars finns det bara en sak att göra, att medge att Uppsala kommun struntar i miljömålen. Men så illa är det väl knappast?