Men euroländerna hoppades att det skulle fungera ändå genom en överenskommelse om stabilitetspakten. Det gick bra ett tag, trots att de flesta länderna struntade i paktens regler. Men nu går det inte längre. Någonting radikalt måste göras.
Risken är annars att länder går i konkurs och ”smittar” de andra med kaos som följd. Problemet är att länder med bra ekonomi inte har lust att stå för fiolerna när länder med dålig ekonomi kräver åtgärder. EU-fördraget tillåter inte nya övernationella regler som tvingar länder att lyda. Men det struntar Tyskland och Frankrike i numera. Det blev tydligt när de ställde Grekland inför ett ultimatum – att följa de framlagda förslagen till åtgärder eller också lämna euron.
Men därmed är problemen inte lösta. EU-kommissionen har lagt fram en rad förslag till åtgärder, förslag som innebär ett stort steg mot en ekonomisk union. Bland annat måste ländernas budgetförslag skickas till EU-kommissionen innan de godkänns av nationella parlament. Kommissionen kan kräva förändringar om budgeten avviker från landets åtaganden. Det här är så omfattande förändringar att EU-fördraget borde ändras, men kommissionen hävdar att det bara rör sig om en ”överenskommelse” och därmed kan man slippa ifrån besvärliga omröstningsprocesser i medlemsländerna.
Finns verkligen förutsättningarna för en gemensam valuta? På sina håll diskuterar man nu att skapa en organisation för ”kärnländerna”, det vill säga de länder med bra ekonomi: Tyskland, Frankrike, Holland, Österrike, Finland och Luxemburg. De som skulle stå utanför protesterar förstås vilt.
Men nu har Frankrikes ekonomi ifrågasatts, och Tyskland kunde häromdagen inte få tillräckligt många köpare till alla de statsobligationer som man ville sälja. Italiens räntor skenar. Det visar att den elaka marknaden inte tror på de åtgärder som har vidtagits hittills.
Euroobligationer vill EU-kommissionen ha – alltså att alla euroländerna tillsammans ger ut obligationer som ger samma lånevillkor åt alla. Men Tyskland säger tvärt nej. Ett kanske troligare alternativ är att ge den Europeiska Centralbanken (ECB) rätten att trycka sedlar så som andra länders centralbanker kan. Tyskland säger nej också till det förslaget. Problemet är ju att alla förslag som skulle vara effektiva drabbar Tyskland. Men något måste ske och det snart. Annars drabbas också Tyskland.
Nu diskuteras åtgärder om det värsta skulle hända, alltså att euron skulle spricka. I Sverige kollar man bankerna. Det ser hyfsat ut. Men skulle eurosamarbetet kollapsa är felet politikernas, som inte kunde komma överens om en ansvarsfull politik. Och kollapsar euron skulle Sverige inte komma undan.