Det har lett till att Grekland har fått en överrock, som ser till att landet följer de bindande direktiv som EU utfärdat. Det här har lett till att en stor del av det grekiska folket känner sig förödmjukat. Vi har ingen möjlighet att själva bestämma över vårt land, heter det. Och så är det ju. EU bestämmer eftersom Grekland inte klarar sin ekonomi på egen hand.
I Ungern regerar Viktor Orbán. Han är vald med stor och egen majoritet. Hans politik kan betecknas som populistisk och nationalistisk. Den har bland annat lett till att den ungerska centralbanken är underordnad regeringen, liksom att domstolarna fått sin självständighet inskränkt. Budgeten är sedan många år ständigt underbalanserad. Staten har med tvång övertagit privata pensionsfonder.
Nu har OECD reagerat och föreslår en lång rad förändringar och bredare samhällsreformer. Men OECD kan inte tvinga något land. Däremot kan IMF ställa villkor för sina nödlån till Ungern. Och EU har ganska stora möjligheter och också skyldighet att ingripa mot allvarliga missförhållanden i ett medlemsland.
Föga överraskande har ungrarna protesterat mot EU. Enorma demonstrationer visar att Viktor Orbán fortfarande har folkets stöd. Problemet är att landet behöver EU:s och IMF:s pengar. Landet riskerar att förlora en halv miljard euro i EU-bistånd om inte Ungern uppfyller kraven på snabbare budgetsanering. Så nu har premiärminister Orbán skrivit brev till EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso där han ber om finansiellt stöd och samtidigt ”räknar med” att dispyten om Ungerns centralbank och domstolar snart ska lösas. Det återstår ju att se hur mycket som ligger bakom sådana formuleringar.
Men vad dessa två exempel tydligt visar är att väljarna i EU:s medlemsländer inte har mycket att säga till om när EU anser sig ha anledning att ingripa. Det hjälper inte om grekerna och ungrarna protesterar. Om EU hade varit den federation som grundarna drömde om hade problemet enkelt kunnat lösas. Om en medlemsstat i USA är missnöjd med regeringen så förändrar det ingenting, förutsatt att Kongressen har beslutat något.
Men EU är ingen federation, i alla fall inte ännu. Den ekonomiska krisen har tvingat fram den en överstatliga åtgärden efter den andra. Det är svårt att säga nej, eftersom åtgärderna uppenbarligen behövs. Och att stoppa Ungerns steg i en alltmer odemokratisk riktning känns ju också rätt. Men en folkomröstning i Ungern skulle med all säkerhet ge Viktor Orbán stöd för hans vanstyre. Så vem är det egentligen som styr? Måste vi välja mellan EU och demokratin? Den enda lösningen är en federation. Men den vill väljarna inte ha. Så vad gör man?