MARIA MASOOMI: Entreprenörer måste få vara besvärliga

Det finns ju inte tillräckligt med jobb till alla, folk måste själva skapa egna arbeten. Det menar politiker och näringslivets representanter, även om de ofta uppger andra skäl till varför fler bör starta företag. Men jag undrar om alla är rustade för och medvetna om livet som företagare, eller om de överhuvudtaget har den rätta läggningen för att vara egenföretagare.
Uppskattar vi och uppmuntrar vi dem som redan valt denna otrygga och stressframkallande livsstil - vilket i för sig även skänker omåttlig tillfredsställelse när idéerna omsätts i affärer?

Entreprenörer omtalas ofta som lite säregna, originella, mycket känslosamma och energiska, icke blygsamma, passionerade, yrkesstolta och någorlunda tokiga individer som alltid går sina egna vägar. Att vara entreprenör handlar inte om att ha en vanlig anställning - det är snarare en livsstil att vara entreprenör.
Man andas, sover och vaknar med sina visioner och drömmar. En seger ger en sådan ofantlig tillfredsställelse att kroppen både fysiskt och mentalt kan reagera på ett sätt som kan jämföras med en elitidrottares reaktion efter en lyckad idrottsprestation. Misslyckanden, kan man ta så pass personligt och intensivt att man känner sig totalt nedstämd tills man åter igen tar sig själv i kragen och kämpar vidare.

En entreprenör är alltid medveten om att han eller hon inte får saker och ting gratis om man själv inte agerar och inte tar för sig. Därför är inte blygsamhet, tystlåtenhet, korrekthet, tålamod och "svenskhet" kännetecken för en äkta entreprenör. En entreprenör lever heller inte på gamla meriter, den siktar vidare och högre; direkt efter den senaste bedriften. Det är inte girighet som är drivkraften utan en stark motivation och järnvilja att förverkliga drömmar och idéer.
Man behöver förresten, inte vara företagare för att ha entreprenörskapsanda. Människor med sådana egenskaper behövs i alla sektorer och vi måste vara mycket rädda om dem.
Det händer inte så sällan att entreprenörerna p g a sina livfulla temperament, sociala kompetens, mod, yrkesstolthet, den totala fokuseringen på det de åtar sig, och sina talanger att övertala och skapa intressen för sina idéer, av somliga uppfattas och fördöms som jobbiga, skrytsamma, självcentrerade och påflugna. Ofta är dessa somliga antingen individer som själva inte har några större ambitioner eller som alltid har levt i en trygg tillvaro med fast lön; oavsett om de har presterat ordentlig eller ej.

Det smärtar mig varje gång jag inser hur djupt rotad och förödande den svenska jantelagen verkligen är. Den har börjat sätta sina spår även hos mig. Jag har blivit "mesigare", tråkigare, fegare, mindre spontan och mer undvikande. Mina vänner påstår att jag har blivit mer harmonisk och mycket svensk