Aftonbladets Martin Aagård skriver på Twitter: ”Jag kommer aldrig att applådera fascister, homofober och antisemiter som tar till vapen.” Och det är inga problem att hitta fascister, homofober och antisemiter på barrikaderna. Men Majdan är inte en partipolitisk rörelse som kan placeras in på en prydlig höger-vänsterskala; Majdan är ett uttryck för en djup, folklig desperation över vanstyre, korruption och ansvarslöshet bland landets ledare.
De oppositionspartier som deltar i Majdanupproret har varit tydliga i sitt avståndstagande mot antisemitism och homofobi. I en artikel publicerad på en judisk webbsajt i Ukraina läser jag en intervju med en anonym jude som deltar i försvaret av barrikaderna. Han får frågan om antisemitism:
- Jag har inte sett ens skuggan av några sådana stämningar. Jag umgås varenda dag med aktivister från ”Högersektorn”, extremnationalistiska UNA-UNSO, och med människor som jag i fredstid aldrig skulle haft någon som helst kontakt med. Jag döljer inte att jag är jude, och till och med troende. Under mitt befäl har jag flera tiotal motståndskämpar – georgier, azerbajdzjaner, armenier, ryssar – som inte kan tala ukrainska, och inte en enda gång har vi mött någon som helst intolerans.
Anklagelserna om homofobi är inte ogrundade – det är lätt att hitta sådana åsikter. Ändå har Kievs homosexuella tydligt uttalat sitt stöd för Majdan – en pride-demonstration genomfördes i januari vid Majdan, just för att visa solidaritet med kraven på demokrati. Däremot har ryska medier och politiker spelat gay-kortet – när Tysklands förre utrikesminister Guido Westerwelle besökte Majdan, raljerade Rysslands chefspropagandist Dmitrij Kiseljov om att den öppet homosexuelle Westerwelles i första hand verkade förtjust i att träffa oppositionsledaren Klitjko.
Just nu rapporteras om massgripanden av dem som stött Majdan i hela Ukraina. Rörelsen har ett starkt stöd i alla regioner i landet, men den saknar instrument för att mobilisera ett folkligt engagemang. Strejkrätt och anställningsskydd är satta ur spel – människor som går ut på gatorna för att delta i protester riskerar att bli avskedade omedelbart. Näringslivet och medierna kontrolleras av kretsarna kring Janukovytj.
Presidenten har vapnen, han kontrollerar rättssystemet och medierna.
Ukraina har mycket historisk bråte att reda ut, både vad gäller det sovjetiska arvet och arvet från nationalistgrupper som stödde nazismen. Majdan är ett försök att lämna en totalitär tradition och leda in Ukraina på ett spår där politiker avtvingas ansvar för sina gärningar, sin politik och sina åsikter.
Då är det är sorgligt när de som står för våldet mot Majdan beskriver dem de attackerar som fascister som tar till vapen.
Frilansjournalist, just hemkommen från östra Ukraina