Den svenska regeringen var påfallande tyst när informationen om den amerikanska säkerhetsorganisationen NSA och dess övervakning av internationell datatrafik kom ut i början av sommaren. Nu bekräftas den misstanke som många hade, nämligen att man insåg att det också kunde läcka ut information om den roll som försvarets radioanstalt, FRA, spelar i det internationella utbytet av underrättelser.
Sverige är, enligt den brittiske journalisten Duncan Campbell som utfrågats av ett utskott inom EU-parlamentet, ett av de viktigaste samarbetsländerna för NSA och för dess brittiska motsvarighet GCHQ. Campbell är en erfaren journalist som tidigare anlitats som expert i EU-sammanhang och det är rimligt att utgå från att det han säger i stora drag är korrekt.
Informationen kommer ursprungligen från den tidigare NSA-medarbetaren Edward Snowden. Att Snowden i dag befinner sig i Ryssland och inte har möjlighet att ta sig vidare är en tragedi för honom själv men gör inte de uppgifter han läckt ut via ansedda tidningar som brittiska the Guardian och amerikanska Washington Post mindre trovärdiga.
I dessa tidningar avslöjas nu också att NSA och GCHQ förmått stora dataföretag att medverka till att knäcka krypteringar som används för e-post, bankaffärer, sjukjournaler och annat.
Detta har inget direkt samband med FRA:s samarbete med dessa organisationer, men illustrerar inte desto mindre att ambitionen uppenbarligen är att bokstavligen all datatrafik ska kunna följas och analyseras i syfte att förebygga terrorism och avancerad brottslighet.
Att FRA samarbetar med andra länders underrättelsetjänster är självklart. Sverige har också tillgång till datatrafik och information som har stort intresse för fler än oss själva, inte minst när det Ryssland. Det ligger också i sakens natur att detaljerna i detta samarbete hålls hemliga – det är bara FRA självt och de politiskt tillsatta organ som ska övervaka verksamheten som har mer utförlig information. Detta förklarar delvis – men bara delvis – de innehållslösa kommentarer som olika företrädare för regeringen har gjort, liksom bristen på substans i kommentarerna från socialdemokratiskt håll. Allianspartierna och Socialdemokraterna var i grunden överens om FRA-lagen och regeringen hänvisar gärna till att denna faktiskt innebär att en tidigare helt oreglerad verksamhet nu reglerats.
Men FRA:s verksamhet är vida större än vad man antytt för medborgarna och reg-leringen lämnar mycket öppet inte minst när det gäller verksamhetens internationella aspekter. Den debatt som då fördes handlade ju i huvudsak om övervakning i Sverige.
Vi måste ha en säkerhetstjänst och det är ofrånkomligt att vi samarbetar med andra. Men det finns ett oacceptabelt stort underskott i den information som medborgarna fått om vad som sker och varför. För detta bär de partier som drev igenom FRA-lagen utan respekt för medborgarnas frågor hela ansvaret.