En lyckad bussindragning
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inte för att jag och alla andra som bor på denna väg fick avsevärt längre att gå på isiga och dåligt sandade trottoarer till vår anvisade hållplats på
Granitvägen utan för de konsekvenser beslutet fick. Arga Eriksbergsbor skrev under protestlistor och se! I mars kommer bussen tillbaka (fast då är det nog många av oss som tagit ut cykeln i stället) och ordningen är återställd.
Reaktionerna visar på ett intressant faktum: det finns en efterfrågan på kollektivtrafik. Bussen förefaller ha långt större relevans för Uppsalaborna än vad åtminstone jag i dystra stunder trott.
Åren runt 1990 skedde ett paradigmskifte i Uppsalatrafiken. Det var då Uppsalabuss AB skulle förvandlas från ett kommunalt serviceföretag till ett självgående livskraftigt företag, vilande på ett sunt företagsekonomiskt fundament. Aktieägartillskott var ett rött skynke vilket ledde till att subventionsgraden sänktes till runt 30 procent.
Alla som var med vet vad som hände. Bussresorna blev dyrare, tidtabellerna glesades ut, och tillförlitligheten sjönk kraftigt. Summa summarum: Upp-salaborna övergav kollektivresandet och tog till bilen i förekommande fall, i andra fall cykel eller fötterna. I statistiken över antal resenärer i kollektivtrafiken i Uppsala beskrevs detta beteende med djupt fallande kurvor.
Det är följderna av detta paradigmskifte som vi nu har att hantera. Öppna fler gator för bilarna och bygg större omfartsleder, kräver somliga. Förbättra kollektivtrafiken vill andra. Det som sker både i omvärlden och i den egna stadens miljö talar entydigt för att en fortsatt utbyggnad för bilen inte är hållbar. En utveckling av Uppsalas folkmängd till kanske en kvarts miljon invånare under första halvan av innevarande sekel kräver mer rationella transporter än i dag.
Biltrafik med en person per bil är inte rationell i en stad av Uppsalas karaktär. Här behövs ett mer koncentrerat transportsystem - med mindre plåt och mindre utsläpp per personkilometer, för att uttrycka sig mycket konkret.
Det betyder attraktiv kollektivtrafik, en trafik som är till för resenärernas skull och för miljöns skull. Resenären ska känna sig välkommen in i bussen. Hållplatserna ska vara lättillgängliga och förekomma så tätt det går. Biljettsystemet ska vara enkelt och överskådligt - och framför allt måste kollektivtrafikens hela politiska och administrativa överbyggnad göras begriplig för fler än dem som konstruerat den. Om någon skulle be mig beskriva uppbyggnaden av Uppsalas kollektivtrafik i skrivande stund så klarar jag inte det. Och jag hävdar med bestämdhet att det inte beror på mig.
Det händer förvisso framsynta saker i Uppsalas trafikpolitik men starka krafter vill fortsätta bygga fast Uppsala i 1900-talets strukturer. Det håller inte för framtiden.
kersti.kollberg@telia.com