I flera veckor hade Muslimska brödraskapets medlemmar varit samlade i stora tältläger i Kairo, för att protestera mot militärens maktövertagande och fängslandet av den folkvalde islamistiske presidenten Mohammed Morsi. Nu har protesterna krossats med våld.
Militären har utropat undantagstillstånd, stängt kritiska medier och bytt ut civila provinsguvernörer mot pensionerade officerare. Och inrikesministern har talat om att återföra Egypten till den nivå av säkerhet och stabilitet som rådde före 25 januari 2011, det datum då revolutionen mot Mubarak utbröt.
”Grattis på den arabiska vårens dödsdag”, hälsade en vän över internet.
Ända sedan statskuppen mot Morsi den 3 juli i år har Egypten jämförts med Algeriet, där militären i början av 1992 avbröt de första fria valen för att hindra en islamistisk valseger. Det följdes av ett decennium av strider mellan den algeriska armén och olika fundamentalistgrupper, och våldet fortsätter i mindre skala än i dag.
Ytligt sett verkar situationerna likartade, men det finns också stora skillnader.
Jérôme Drevon, som forskar om egyptisk djihadism vid Durhamuniversitetet, säger sig övertygad om att Muslimska brödraskapet som organisation inte kommer att till våld mot kuppmakarna. Men han varnar för att vissa yngre medlemmar och mer extrema grupper kan göra det. Det beror främst på hur Egyptens nya ledare väljer att behandla de besegrade islamisterna.
Den Kairobaserade journalisten Issandr El Amrani konstaterar å andra sidan i ett blogginlägg att det inom militäretablissemanget och det sekulära politiska lägret finns en stark falang som motsätter sig alla kompromisser med Muslimska brödraskapet. De vill inte ”fysiskt utrota alla islamister, men däremot provocera dem till en situation där de utplånas som politisk kraft efter att ha valt våldets väg”. För dessa grupper är en radikalisering av den egyptiska islamismen ”inte bara möjlig, utan önskad”.
Drevon är för sin del lika övertygad om att Egyptens framtid hänger i vågskålen just nu, men gör en mer försiktig analys.
”Personligen tror jag att de militära myndigheterna till sist kommer att välja en inkluderande politik, bland annat på grund av pressen från länder i väst”, skriver han till mig. Han påpekar att både Europa, USA och den egyptiska ledningen sannolikt har läxan från Algeriet i bakhuvudet just nu.