Det stora problemet talas det inte om

Uppsala är inte bäst på bostadsförsörjning. Denna lika gamla som uppenbara sanning klargjordes gång på gång när länsstyrelsens särskilda arbetsgrupp för bostadssituationen i Uppsala län möttes på Uppsala slott i torsdags.

Uppsala2012-04-28 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Liknande problem finns fläckvis i länets andra kommuner men det är i Uppsala som problemen är störst.

Arbetsgruppen har listat de hinder man funnit för en framgångsrik bostadsförsörjning och de närvarande herrarna och ganska fåtaliga damerna från bygg- och bostadsföretag, universiteten, länsstyrelsen och länets kommuner vred och vände på verkligheten: Plan- och bygglagen (PBL), Miljöbalken, hyresregleringen, planberedskapen och markreserv. Handhavandet av dessa företeelser utgjorde stora hinder, konstaterar gruppen i sin rapport. Det var inte många politiska företrädare som stegat upp till Slottet. Kanske hade man viktigare saker för sig eller också tyckte man kanske inte att det skulle bli så kul att få näsknäppar från länsstyrelsen eller landshövdingen.

Några näsknäppar blev det nu knappast och fokus kom att läggas på önskvärda förenklingar av byggprocessen och uppenbara stolligheter i regelverket. Ett exempel: bristen på student- och ungdomsbostäder är stor i Uppsala och ett skäl är att de dels är dyra att bygga, dels är dyra att hyra. Varje studentrum betraktas i regelverket som en lägenhet som beskattas på samma sätt som riktiga lägenheter med fullutrustade kök och badrum – och med parkeringsplats. Normen med en p-plats för studentrummen håller dock på att tas bort, fick man veta.

Visst kan regelverket utgöra en snubbeltråd för bostadsbyggandet i Uppsala men det stora Uppsalaproblemet berördes bara flyktigt under mötet – frågan om var man ska bygga. Detta är dock knappast en fråga för länsstyrelsen, såvida byggplanerna inte svär flagrant mot intressen som länsstyrelsen ska bevaka. Det är en fråga för kommunens politiker, tjänstemän och framför allt invånare.

Överklagansmöjligheterna måste minskas, var en av slutsatserna i rapporten och det skulle säkert snabba på byggprocessen. Men det är bekymmersamt om slutsatsen blir att överklaganden i regel är onödiga och bara framförda av okynne.

Så är det naturligtvis inte. Ett exempel på det är det nyligen avgjorda Seminarieparksärendet i kommunfullmäktige. Kommunen tackade först nej till köp av tomten men kom senare på andra tankar när den nuvarande ägaren redan hade förvärvat tomten. Nya aspekter måste få komma fram och beaktas under processens gång, inte bara avfärdas.

Uppsala län beräknas enligt de mest vidlyftiga planerna växa till över en halv miljon människor under detta sekel. Det kanske kan bli en tät region som alstrar såväl välstånd och välfärd för sina invånare. Men ingen yppade någon eftertänksamhet kring denna framtidsvision och om så kraftig tillväxt verkligen är önskvärd. Men det var förstås inte ämnet för bostadsmötet.

Läs mer om