I en stad där mord, rån, och ekonomisk brottslighet var vardagsmat, innebar detta nytänkande en påfallande omprioritering. ”De krossade fönstrens teori”, som strategin bygger på, har drastiskt förändrat New York City, denna osannolika människodjungel med en uppsjö av etniska grupper och därtill enorma skillnader mellan rik och fattig, till en stad där brottsstatistiken är låg och där det – faktiskt – känns säkert att vistas.
Jag tänker ofta på ”de krossade glasens teori”. Särskilt ofta blir det under fredags- och lördagskvällar.
Vi bor mitt i Uppsala, vilket givetvis har sina stora fördelar. Emellertid har jag under dessa fyra år av stadsboende alltmer kommit att uppleva dessa centrala delar som i det närmaste ”laglöst” land under de båda traditionella festkvällarna varje helg.
Från en festlig start sådär vid 8-9 tiden, accelererar inte bara ljudnivån, utan också graden av berusning och aggressivitet under kvällen och förnatten, för att kulminera någon gång mellan 1 och 3 när flertalet nationer, klubbar och pubar stänger.
Aggressionsnivån är då på topp, gäng av unga människor drar runt, bröl, skrik och rop ackompanjerar det hela.
En återkommande ritual som många (?), några (?) ägnar sig åt under dessa timmar är skadegörelse, att förstöra egendom. Varje helgnatt kastas ett antal cyklar – nya såväl som mindre nya – upp på staket, in i trädgårdar, eller bara kastas omkull och sparkas på. Det är en sorglig syn att morgonen därpå se dessa kvarlevor efter nattens fest, slaktade, söndersparkade.
Inte nog med det. Ytterligare ett antal cyklar kastas systematiskt ner i Fyrisån varje helg, eller stjäls helt sonika. Många är de som också dricker ur medhavda flaskor på gatan, för att därefter krossar flaskorna mot asfalten. Kvar varje morgon är farligt glasskross, tomflaskor, och spyor.
Sällan har jag sett skymten av någon polis som i förebyggande syfte patrullerar här under dessa nattliga timmar av skadegörelse, stöld och aggression. Svaret är säkerligen att de befinner sig någon annan stans, där det är än mer behövligt. New York-polisens strategi tar emellertid avstamp i insikten att icke-tolerans och sanktionering mot mindre brott generar positiva effekter också på grövre brottslighet.
Den systematiska cykelslakt och glasskrossning som tyvärr har blivit ett av Uppsalas kännetecken borde inspirera Uppsala-polisen till att gå i New York-polisens fotspår. Genomför ”de söndersparkade cyklarnas strategi”.