En del av ovan listade vinster med staden finns beskrivna hos den amerikanske nationalekonomen Edward Glaeser och i hans bok Stadens triumf som i år utgivits på SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle.
Uppsala är ju en komplicerad stad och tacksam att analysera. Glaeser utgår i sin bok från sin hemstad, Manhattan i New York men man får nog söka länge om man ska kunna hitta några Manhattan-drag i Uppsala.
Glaesers teser bekräftades respektive avfärdades vid ett SNS-seminarium förra veckan. Två planeringschefer i Uppsala hade bjudits in för att diskutera boken, den förre Carl-Johan Engström som kan sägas vara hjärnan bakom de senaste decenniernas stadsutveckling och hans efterträdare, Bengt Andrén som har det uppfordrande uppdraget att svara för den fortsatta utvecklingen, kanske fram till den verkliga storstaden.
Ingen föll väl direkt i farstun för Glaesers åsikter som knappast är kompatibla med den europeiska stadsutvecklingen men båda hade ändå hittat några guldkorn. Förtätning av staden gör staden mer miljösmart, poängterade Carl-Johan Engström medan Bengt Andrén hävdade att Uppsala är väl rustat för framtiden – om vi inte brer ut oss för mycket med bebyggelsen. Blir restiderna för långa hämmar det en positiv utveckling.
Även om ingen som debatterar Uppsalas stadsutveckling brukar tala om stadens triumf är det dock uppenbart att Uppsala är en rik och privilegierad stad. Åtskilliga faktorer ger staden konkurrensfördelar, den lilla stadskärnan gör att det är lätt att promenera, Uppsalaborna är förhållandevis välutbildade och här finns många kreativa miljöer.
Likafullt finns det några realiteter som svär mot storstadseuforin: Uppsala kommun består av ett vidsträckt omland med ett antal mindre samhällen där människor helst bor kvar och ännu hellre med bibehållen service. Det kräver skickliga politiker och tjänstemän för att balansera alla kommunmedborgares önskningar och krav.
Uppsala är en stor invandrarstad, med människor med sina rötter inte bara i övriga Sverige utan i övriga världen. Denna mångfald av människor med olika erfarenheter från många länder brukar alltför sällan uppföras på Uppsalas lista med rikedomar.
Och alla Uppsalabor är inte forskare eller välbetalda entreprenörer som kräver hög nivå på shoppingen eller kroglivet. I Uppsala lever också många andra yrkeskategorier som inte får glömmas bort. Utvecklas Uppsala till en delad stad med klassklyftorna alltför synliga i stadsbilden finns det ingen orsak att triumfera.