Strålkastarljuset i riksdagens partiledardebatt riktades förstås mot de två nya deltagarna. Den ene, Gustav Fridolin (MP), såg ut att älska det. För den andre, Håkan Juholt (S), handlade det mer om att överleva och att inte låsa fast sig med ställningstaganden på områden där partiet ännu saknar en politik.
Juholt fann tryggheten i sina gamla manus från extrakongressen i mars och första maj. Uttryck som värdeburen tillväxt och social demokrati förpliktar till intet så länge de inte konkretiseras. Liksom vid sina tidigare tal spelade han också på kylan i Alliansens Sverige, med massarbetslöshet, hungriga barn och knappa pensioner, och där till och med löntagare dör på sina arbetsplatser utan att regeringen bryr sig.
Han fick ingen replik på detta. Och han gick också bort sig och gav Fredrik Reinfeldt (M) enkla poänger när han anklagade regeringen för ränteläget (som är lägre än i EMU) och låga löner för undersköterskor (som fått en extra månadslön tack vare jobbskatteavdraget). Dessutom blev debatten om hur barnfattigdomen ska mätas absurd. För Juholt spelar det ingen roll om fattiga barn fått det bättre, om andra samtidigt fått det ännu bättre.
Mest framgång hade Juholt och flera andra debattörer när man påstod att skattesänkningar går före allt annat i Allianspolitiken. Det planerade femte jobbskatteavdraget har blivit en symbol för idébristen när konjunkturen nu vänder. Man kan inte fortsätta leva på skolreformer och en god krishantering hur länge som helst. Nya profilfrågor krävs.
De med allra störst behov av en vinnande politik, Maud Olofsson (C) och Göran Hägglund (KD), visade dock inget sådant den här gången och kan kanske båda bereda sig på att se valrörelsen 2014 från läktaren. Jan Björklund (FP) försökte utmana S om skolan, kärnkraften och utrikespolitiken, men med klent resultat. Helhetsintrycket var en regering på defensiven, något man snart måste ändra på.
Det politiska landskapet kan dock fördröja förnyelsen ytterligare, då oppositionen fortfarande formerar sig efter val och partiledarbyten. Håkan Juholt har med sin återregleringsretorik ställt sig bredvid Lars Ohly (V), ett faktum som tydligt gladde Ohly och besvärade Juholt under debatten. Den skatteöversyn som nu leds av Leif Pagrotsky kan bli avgörande för deras relation.
Jimmie Åkesson (SD) framhöll partiets betydelse i riksdagen. Med ett djupare samarbete kan vi fälla regeringen fler gånger/kan ni slippa fler förnedrande nederlag, var det underliggande lockbetet. Juholts svar var ett bryskt avvisande medan Reinfeldt svarade genom att visa värme mot Gustav Fridolin.
Miljöpartiet har nyckeln för en stabil riksdagsmajoritet framöver. Och förutom fullblodspolitikern Fridolin har man också en miljöpolitiker i ledningen, Åsa Romson. Att profilera sig mer på miljöområdet skulle därför kunna bli en dubbel vinst för regeringen.