Inför valdagen är det jämnt i opinionsmätningarna, med ett litet övertag för Obama. Han har repat sig efter smällen i den första presidentvalsdebatten och leder nu i de flesta mätningarna – både nationellt och i de delstater där valet avgörs, men det är en knapp ledning.
Det knappa avståndet i opinionsmätningarna behöver dock inte betyda att det slutgiltiga resultatet kommer att bli jämnt – den kandidat som vinner en delstat vinner också alla dess elektorsröster.
I fredags offentliggjordes sammanlagt 22 opinionsundersökningar från så kallade swing states, delstater där ingen av kandidaterna är överlägsen. Obama ledde i 19 av dessa, två visade oavgjort. Bara en visade ett övertag för Romney. I praktiken är det dessa stater som avgör valet. I de nationella mätningarna har Obama också knappat in på det övertag som Romney haft allt sedan den första av de tre tv-sända presidentvalsdebatterna.
Om inte samtliga opinionsundersökningar som publicerats de senaste dagarna viktas på ett sätt så att de systematiskt överskattar Obamas faktiska stöd, är den sittande presidenten på väg mot en relativt komfortabel seger. Det förtjänar han.
USA har visserligen inte fått uppleva den förändring, den ”change”, som Obama utlovade 2008. En finanskris kom i vägen, därefter en kongress med en republikansk majoritet där de moderata krafterna var borta och där viljan till kompromiss var noll. Men det kunde ha varit värre.
Obama tog över en ekonomi i fritt fall. Arbetslösheten ökade lavinartat, företag gick omkull, de offentliga finanserna tog stryk. Nu, fyra år senare, är läget knappast bra. Arbetslösheten parkerar strax under åtta procent, tillväxten är med amerikanska mått mätt beskedlig och de offentliga finanserna är minst sagt svaga. Dagens USA stämmer illa överens med den bild amerikaner själva men också omvärlden har av nationen. Den amerikanska självbilden har fått sig en allvarlig törn. Inte så konstig då att många amerikaner överväger att rösta på Romney. Det är inte så mycket en röst för den republikanske kandidaten, som en röst mot det man har upplevt.
Det har dock blivit bättre under dessa fyra år. När arbetslösheten var som högst 2009 nådde den 10 procent. Nu har utvecklingen vänt. För fyra år sedan befann sig bostadspriserna i fritt fall, nu har utvecklingen stabiliserats och visar tecken på att vända. Det samma gäller börsen. Det stimulanspaket som genomfördes har kritiserats, men problemet var inte att det var för stort. Problemet var hur det utformades och att det kanske till och med var för litet.
Utan det hade dock den amerikanska ekonomin befunnit sig i ett mycket allvarligt läge. Den som tror något annat behöver bara kasta en snabb blick på utvecklingen i södra Europa.
För fyra år sedan var könsneutrala äktenskap någonting den dåvarande presidenten inte ville beröra. Nu har Obama uttalat sig positivt om detta, låt vara att det fortfarande är upp till delstaterna att besluta om detta.
Och förstås: USA är till sist på väg att få en allmän sjukförsäkring. Det hittillsvarande amerikanska systemet har både bidragit till en sjukvårdssektor som sväljer en betydligt större andel av BNP än i Västeuropa, och som samtidigt utestänger miljontals människor från något så grundläggande som sjukvård utöver de allra mesta akuta insatserna. Obama har lyckats där tidigare både republikanska och demokratiska presidenter har misslyckats: han har infört ett system som kommer att ge alla amerikaner rätt till sjukvård.
Mot detta står Mitt Romney. En för all del duglig kandidat, betydligt mer resonabel än de krafter som backar upp honom, men med ett program som mer är en misstroendeförklaring mot Obama än en sammanhängande politisk vision. Hans fempunktsprogram för Amerika är luftigt och brister i konkretion. Att önska sig fler arbetstillfällen duger inte, det skriver alla under på. Därtill ger han ett minst sagt ombytligt intryck: åsikterna ändras ständigt till det för dagen gångbara.
Det blev inte som alla hoppades, en finanskris och en republikansk kongress kom i vägen. Och det kommer inte automatiskt att bli bättre bara för att Obama får förtroendet i fyra år till. Men det republikanska alternativet förskräcker. Obama må inte ha infriat förväntningarna, men Romneys väg leder inte USA framåt. Därför bör det amerikanska folket välja Barack Obama.