Dags att satsa på framtiden

”Du är för snål, Anders Borg”. Så formulerar sig chefen för den internationella valutafonden, Christine Lagarde, naturligtvis inte. Men det är innebörden i en rapport från IMF, som pekar ut Sverige som ett av de länder som späder på obalanserna i världsekonomin genom att ha ett alltför högt sparande.

Uppsala2012-08-04 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige borde ta ett större ansvar för att få bukt med den ekonomiska krisen, anser IMF.
Listan på länder med alltför högt sparande toppas av Malaysia, sedan kommer Tyskland, Singapore och Sverige före Thailand och Kina.
IMF har granskat 28 länders överskott och tar då med både privat och offentligt sparande. Nu är ju Sverige i detta sammanhang ett mycket litet land. Det spelar ingen stor roll för världsekonomins utveckling vad vi gör.
Men det är ändå intressant att landet pekas ut.

Om IMF var den enda som tyckte att den svenska finansministern är alltför sparsam så skulle det knappast vara allvarligt. Men flera svenska ekonomer och exempelvis Konjunkturinstitutet har rätt länge framfört att den svenska staten borde spendera mera.
Anders Borg har skämtsamt pekats ut som den som sparar både i goda och dåliga tider. Vad ska man då med överskotten till?
Läget för staten att investera just nu är ju särskilt bra. Räntorna för Sverige är så låga att det i princip är gratis att låna, om man tar hänsyn till inflationen. Att stimulera i kristider är ju en allmänt accepterad politik, åtminstone om landets ekonomiska läge i övrigt är något så när normalt (inte som Grekland).
Och det är ju inte så att det saknas problem i vårt land. Så gott som dagligen kommer rapporter om tåg som inte går på grund av olika problem. Regeringen brukar försvara sig med att man visst satsar pengar på infrastruktur. Men det är uppenbart att man så länge har försummat tågtrafiken att här behövs större insatser. Fler tåg går inte att sätta in när spåren redan är fulla. Här behövs fler spår och en upprustning av hela trafiken.
Försvaret är nästan avskaffat. Arbetslösheten är alldeles för hög och kräver inte minst insatser för bättre och mer marknadsanpassad utbildning. Forskningen behöver alltid mer pengar. Kommunerna och landstingen har stora problem. Sjukvårdens kvalitet är bra men väntetiderna är inte acceptabla. Äldrevården har uppenbara brister och behöver både mer personal och mer kontroll. Åtminstone några av dessa hål borde gå att fylla.
Visst är det bra med en fet spargris. Men nu är det mer än dags att satsa Sverige ur krisen.

Varför har då finansministern hittills inte gjort särskilt mycket? Ett svar är att han är genuint osäker om den ekonomiska utvecklingen framöver. Att många länder i Europa krisar är uppenbart, men för Sverige har det sett oväntat bra ut hittills.
Ett annat svar är att han kanske väntar på ett lämpligt tillfälle inför valet. Sannolikt får vi se en första satsning i budgeten i höst och sedan lämpliga reformer i omgångar så att väljarna inte glömmer bort vem de ska vara tacksamma mot i september 2014.