Dags att reformera sjukförsäkringen

Uppsala2007-05-29 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I förra veckan gjorde folkpartiet ett utspel om sjukförsäkringen. Det möttes omedelbart av kritik: Folkpartiet sägs vara alliansens ständiga bekymmer med alla sina utspel för att försöka höja partiets dåliga opinionssiffror. Någon debatt om själva förslaget blev det inte. Statsminister Fredrik Reinfeldt nöjde sig med att säga att det var bättre att sänka skatten för låginkomsttagare än att höja taket i sjukförsäkringen.
Regeringen kommer snart att tillsätta en utredning om sjukförsäkringen. Det hade varit bättre om folkpartiet väntat åtminstone tills utredningen fått sina direktiv. Men förslaget förtjänar en ordentlig debatt.

I grunden gäller det principer. Ska sjukförsäkringen vara en försäkring för alla eller bara ge en grundtrygghet som kompletteras med privata försäkringar? Ska det vara en statlig försäkring eller ska den vara fristående från statens budget? Hur stor del av en inkomst ska vara försäkrad vid sjukdom? Hur länge ska man kunna vara sjukskriven? Ska sjukförsäkringen garantera försörjningen eller vara en omställningsförsäkring?
Folkpartiet har, precis som socialdemokraterna, mycket länge stött tanken att socialförsäkringar ska garantera standarden, alltså inkomstbortfallsprincipen. I Bankeryd gick folkpartiet motvilligt med på att sänka taket i sjukförsäkringen, det vill säga att personer med högre inkomst får mindre än 80 procent av inkomsten i ersättning vid sjukdom. I dag gäller det 1,6 miljoner personer i arbetsför ålder i Sverige. Det är en alldeles för hög siffra.
Men de rika har ju råd med det, anser då många debattörer. De kan betala en extra privat försäkring eller också ta av sparade pengar. Men det är inte där skon klämmer.
Om personer med medelstora eller höga inkomster inte upplever att de har nytta av sjukförsäkringen kommer de inte att vilja betala för den. I dag betalar de avgifter också för inkomster över taket som de alltså inte får ersättning för. Dessutom är personer med låga inkomster sjuka oftare och längre än personer med hög-re inkomst. Det är tack vare höginkomsttagarna som kostnaderna för sjukkassan kan hållas nere. Om höginkomsttagarna hoppar av sjukförsäkringen och bara låginkomsttagare skulle omfattas av den skulle kostnaden bli mycket högre. Dessutom skulle sjukförsäkringen förlora i legitimitet.

Ja, men det skulle ju bli så dyrt att höja taket till de uppåt 34 000 kronor i månadslön som folkpartiet vill. Visst är det bättre att sänka skatten för låginkomsttagare? Det låter bra men här är det inte alls fråga om samma summor. Att höja taket till knappt
34 000 kronor kostar enligt riksdagens utredningstjänst 610 miljoner, en spottstyver i sammanhanget. Att en höjning av taket kostar så pass litet beror på att höginkomsttagare är sjuka mer sällan och i kortare perioder än låginkomsttagare.
Vad det kostar att sänka skatten för låginkomsttagare beror ju på hur stor sänkningen blir, men låginkomsttagarna är många, så även en relativt liten skattesänkning kostar stora pengar jämfört med de 610 miljonerna.
Folkpartiet föreslår alltså att taket höjs, att sjukförsäkringen ska stå på egna ben utanför statens budget, att alla betalar en viss procent till försäkringen och att det ska vara "raka rör" mellan inbetalning och utbetalning, alltså att man ska få ut pengar i förhållande till vad man betalat in. Omfördelning mellan hög- och låginkomsttagare ska ske via skatten, inte genom sjukförsäkringen.
TCO har alltid talat för inkomstbortfallsprincipen och har länge kämpat för att taket i sjukförsäkringen ska höjas. Socialdemokraterna är i princip på samma linje, men inom alliansen finns ett motstånd, främst från centerpartiet.
Förhoppningsvis kan utredningen till slut enas om en stor reform i enlighet med inkomstbortfallsprincipen, även om det inte blir precis som folkpartiet vill. Det kan ta lång tid och sitta hårt åt. Men kompromissen om pensionssystemet, som nu studeras med beundran i andra länder, visar att det går om man vill.
gunvor.hilden@comhem.s