Carl Bildt kan inte äga rysk gas
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Enligt uppgift kommer statsrådsberedningen att i morgon offentliggöra de uppgifter som nu samlats in om statsrådens aktieinnehav. Därmed ställs frågan om utrikesminister Carl Bildts aktier i Vostok Nafta på sin spets. Det är bekymmersamt, och förbryllande, att utrikesministern låtit saken gå så långt.
Vad det i grunden handlar om är Carl Bildts förra liv, innan han blev utrikesminister. Han hade då en lång rad uppdrag - för företag, i tankesmedjor och också i företag, där Lundin Oil - där han var styrelseledamot - är det mest kända exemplet. Lundin Oil har stora intressen i Vostok Nafta och i detta senare bolag har Carl Bildt 2 000 aktier och 15 000 optioner. Vostok Naftas viktigaste tillgång är i sin tur ett stort aktieinnehav i det halvstatliga ryska gasbolaget Gazprom.
Samma dag som Carl Bildt blev utrikesminister lämnade han alla externa styrelseuppdrag - men aktierna och optionerna i Vostok Nafta har han behållit, ett ställningstagande som han dessutom varit ytterst ovillig att offentligt kommentera och än mindre diskutera.
Att lämna styrelseuppdragen var ett självklart ställningstagande. Sidoengagemang i verksamheter som gränsar till det sakområde som statsrådet ansvarar för är olämpliga eftersom det finns en klar risk för att misstankar om jäv skall uppkomma. Men
samma typ av misstankar kommer ju att uppkomma som en följd av innehavet av ryska aktier. Hur kan det komma sig att Carl Bildt vägrar att se detta uppenbara samband och denna uppenbara risk?
Gazprom är ju inte vilket gigantiskt, nyrikt ryskt företag som helst i den nya ryska marknadsekonomins eldorado. Gazprom är halvstatligt. Gazprom har, om uttrycket tillåts, raka rör in i maktens boning i Kreml. Ryssland gör inte ens halvhjärtade försök att dölja att man ser sina enorma energtitillgångar som verkningsfulla redskap att användas för att främja utrikespolitiska mål, som att återge Ryssland makt och inflytande och återupprätta så mycket som möjligt av det förlorade sovjetimperiet. Förra året användes gasvapnet mot Ukraina. Gazprom finns med i detta smutsiga spel.
Men som om detta inte vore nog är Gazprom också direkt inblandat i planerna på en gasledning från Ryssland till Tyskland, som skall dras på Östersjöns botten och stryka mycket nära Gotlands östra kust, djupt inne i den svenska ekonomiska zonen. Detta projekt har uppenbara miljöpolitiska frågetecken, men innehåller också känsliga säkerhetspolitiska aspekter.
Denna gasledning blir, så vitt man kan förstå, förr eller senare ett regeringsände. I beredningen av det ärendet deltar självfallet utrikesministern. Har han då fortfarande kvar sina aktier i Vostok Nafta blir förstås frågan om jäv oundviklig.
För det är just frågan om jäv som är den centrala. Aktieägandet som princip är inte ifrågasatt här. Frågan är inte ens om statsråd skall kunna äga aktier. Det kan de mycket väl - det har såväl borgerliga som socialdemokratiska statsråd visat. Restriktionen är dock att man inte får utsätta sig för misstanken om jäv - alltså att man skulle låta omsorgen om aktiekursens utveckling, i stället för sakskälen, påverka sitt beslut i en sakfråga.
Hävdar kanske de som nu kritiserar Carl Bildt att han skulle vara någon form av säkerhetsrisk i förhållande till Ryssland?
Verkligen inte. Carl Bildt har tvärtom en mycket stor trovärdighet genom högst hedervärda insatser i det förflutna. Han bildade opinion mot kommunismens förtryck och sovjetimperialismen långt innan det blev politiskt opportunt. Hans insatser före, och efter, Baltikums frigörelse - inte minst för att hjälpa fram den ryska truppreträtten 1994 - var stora och är genuint uppskattade.
Men återigen - denna fråga handlar inte om grader eller sannolikheter. Den är absolut till sin karaktär. Det får inte ens finnas en antydan till underlag för en misstanke, om än så osannolik, mot ett statsråd om jäv.
Kort sagt: Utrikesminister Carl Bildt kan inte äga ryska gasaktier.