Dresdens stad fick påpekanden från Unesco om att byggandet av bron äventyrade världsarvslistningen. Brobyggandet fortsatte dock och två år senare kom alltså beslutet från världsarvskommittén. Det var första gången ett världsarvsobjekt i Europa förlorade sin Unescostatus – och därmed sitt skydd mot framtida förstöring.
Det här är intressant att hålla i bakhuvudet när man skärskådar processen med naturreservatsbildandet i Årike Fyris och den bro över Åriket som uppenbarligen planeras. Processen fortgår på flera plan.
På ett plan deltar både kommunen och länsstyrelsen i Uppsala län i arbetet med att få med landets så kallade Linnéminnen på Unescos världsarvslista. Det är ett mångfacetterat arbete som sträcker sig inte bara över kommun och länsgränser utan också över nationsgränserna. Det kallas Uppkomsten av systematisk biologi, The Rise of Systematic Biology i Unescosammanhang, och omfattar 13 platser i åtta länder.
De svenska är helt inriktade på Carl von Linné och upptar bland annat Linnéträgården i Uppsala, Linnés Hammarby och – Årike Fyris. Länsstyrelsen samarbetar med kommunen för att utforma gränserna för Linnéstigsområdet i Åriket så att det kan inlemmas i den ansökan som Riksantikvarieämbetet väntas lämna in för Sveriges räkning till Unesco 2014.
Samtidigt pågår på ett annat plan en politisk dragkamp i kommunen kring hela Åriket. Flera kommunala nämnder motsätter sig reservatstanken men till slut satte kommunstyrelsen ned foten och beslutade tidigare i höstas att arbetet med reservatsbildningen ska fortsätta. I en debattartikel i UNT 29/9 2011 om Årike Fyris skriver dock Alliansens ledande företrädare att ett reservat inte ”får bli ett hinder för att bedriva ett fungerande miljöarbete med en modern kollektivtrafik”. Framtidens trafiklösningar måste tillkomma i samklang med Årike Fyris, skriver man också.
Det är svårt att se hur en högbro över Åriket, mellan Ultuna och Bergsbrunna och med livlig motortrafik, ska kunna utformas ”i samklang med Årike Fyris”. Trafikforskning visar att nya trafikleder visserligen för över trafik från andra ställen men också genererar mer trafik än som annars skulle vara fallet. Resultatet blir sannolikt en brusande trafikled av Kungsängsledens art, rakt över Linnéstigar, och fågelmarker. Risken är stor att Unescos världsarvskommitté kommer att ogilla närheten av en sådan trafikled till ett linneanskt världsarv och därför avslå Sveriges begäran.
Uppsalas kommunledning kan förstås strunta i den risken och fortsätta arbetet med en bro. Men nog skulle det bli en pinsam plump i Uppsalas historieskrivning.