LEDARE: Brev till ledarsidan

Då var jag valledare för kristdemokraterna i län och kommun. Jag vill dock informera att jag inte lyfte ett finger för honom i valet. Han skötte sin kampanj alldeles själv. Kampanjen lär också ha inskränkt sig till ett brev till Ja till Livetrörelsens medlemmar. Däremot var jag toppkandidaten Helena Halldorf behjälplig med mycket. Att han aktiverade sig och offrade tid och pengar för att bli vald är något jag önskar att alla kandidater hade gjort. Ponera att alla kandidater hade skickat ut brev till kontakter de har. Det hade säkerligen resulterat i ett antal nya röster.

Däremot blev jag och andra kritiserade av vissa för att inte ha fört denna information vidare på ett tidigare stadium till hans medtävlare. Enligt min mening är det dock kandidaternas uppgift att informera varandra om sina förehavanden om de så önskar. Betänk att i och med personvalet, som då var helt nytt, uppstod en ny konkurrenssituation mellan kandidater och inte bara mellan partier som tidigare. Detta måste vi lära oss att leva med och det kommer att skapa fler dispyter i framtiden. En vecka före valet visste alla partiaktiva om Oscarssons brev. Efter valet sipprade det också ut i tidningarna i förvrängd form där felaktiga citat spreds som tillskrevs bland annat mig.
Sett i backspegeln fick partiet 1998 ett unikt utrymme att diskutera sakfrågor som familje- och äldrepolitik, vilket gav enorm utdelning. Mikael Oscarsson visade sig sedan vara både en duglig och balanserad riksdagsman. Dock är jag säker på att den hänsynslösa socialdemokratiska ångvälten inte velat beskriva honom så före valet utan hade föredragit ett destruktivt etiketterande präglat av fördomar.

Roger Fransson,
kristdemokrat

Ledare: Brev till ledarsidan

Jag vill dementera uppgifter i en ledare i UNT den 21 februari innan det upplevs som en allmän sanning. Där påstods att jag bedrev en personvalskampanj för Mikael Oscarsson i 1998 års riksdagsval.