Uppsala är Sveriges fjärde största stad. Det är svårt att tro när man vandrar längs den enda gågatan. Visste man inte bättre kunde man tro att man befann sig i en betydligt mindre kommuns centrum. På senare år har visserligen delar av Dragarbrunnsgatan blivit en nästan-gågata, men det förändrar inte intrycket nämnvärt.
Detta beror sannolikt på att kommunen har växt snabbt. 1950 hade det som i dag är Uppsala kommun drygt 90 000 invånare, inte ens hälften av den nuvarande befolkningsmängden. Stadskärnan har helt enkelt inte hunnit med att växa i samma takt. Det förklarar varför centrum är så litet. Att bilen länge varit norm i svensk stadsplanering bidrar i sin tur till att de renodlade gångstråken är få.
I söndags argumenterades här på ledarplats för en bilfri innerstad. Nu har Uppsala kommun presenterat ett förslag till parkeringspolicy som, om det blir antaget, är ett steg i den riktningen.
Tjänstemannaförslaget är tydligt med att målet är att öka andelen gång-, cykel- och kollektivtrafik på bekostnad av bilismen. Mellan raderna framgår det att detta ska ske genom att antalet parkeringsplatser blir färre och, får man anta, dyrare. Det är svårt att se hur målet om en parkeringsbeläggning på 80-85 procent annars ska uppnås. Särskilt inte som beläggningen i dag inte är högre än 40 procent i parkeringshusen i centrum.
Parkeringspolicyn är bara en bit i det läggspel som kan skapa en attraktivare och miljövänligare stadskärna. Så länge som det är dyrare och krångligare för en barnfamilj att ta bussen ner till centrum än att sätta sig i bilen och parkera centrumnära i några timmar, kommer det bli svårt att uppnå målet med en minskad andel bilresor.
Men Uppsala kommun kan inte ensidigt snäva in på antalet parkeringsplatser. Landstinget måste fortsätta att bygga ut stomlinjer i bussnätet. Avgångarna måste vara regelbundna och priset får heller inte upplevas som för högt. Bussresan ska inte vara dyrare än bilturen.
Sådana gemensamma initiativ är nödvändiga om målen för ett miljövänligare resande inte ska inverka negativt på centrumhandeln. Visserligen är handeln inne i city olik den handel som är belägen i externa köpcentrum, men butikerna behöver fortfarande kunder. Och kunderna behöver fortfarande kunna ta sig till butikerna.
Om bilarna blir färre och parkeringsytorna utnyttjas mer effektivt finns sedan utrymme för det viktigaste: att faktiskt bredda stadskärnan. I första hand bör det handla om att omvandla Dragarbrunnsgatan till en gågata, förslagsvis mellan P-huset vid Klostergatan och Svava-garaget. I andra hand bör man se över hur den redan avsmalnade Östra Ågatan kan göras om för att ytterliga uppmuntra handel och flanerande.
En förlängning av gågatan bort mot Skolgatan är i sammanhanget mindre angeläget. Uppsalas stadskärna blir attraktivare genom att breddas, inte dras ut på längden.