Nutidens Kurravaara där huvudpersonen och hjältinnan Rebecka Martinsson kokar mandelpotatis på den gamla spisen i sin farmors enkla hus, och dåtidens Kiruna i 1900-talets början då LKAB:s grundare och disponent, Hjalmar Lundbohm (för övrigt en synnerligen fascinerande gestalt), fortfarande är bygdens obestridlige strong man.
I den samiska vildmarken växer Kiruna upp kring gruvan under dessa år. Med tåget kommer dit en ung, vacker, lärarinna för att undervisa i småskolan. På tåget träffas de båda och blir förälskade. Det som då tar sin början sträcker sig framåt i släktleden, och binder samman Kiruna då och Kurravaara nu, I Rebecka Martinssons hus ligger handvävda trasmattor på golvet, hos grannen Sivving utspisas hon med nystekt öring. I denna, den femte boken, har hon lämnat jobbet på en tjusig advokatbyrå i Stockholm bakom sig och definitivt återvänt till sitt ursprung. Omgiven av hundar, såväl levande som döda, lever Rebecka Martinsson, i stället för att endast existera. I skogarna vandrar varg.
Åsa Larssons författarskap är läkande. Det blir alltmer uppenbart när jag i rask takt avverkar också Solstorm,Det blod som spillts, Svart stig och Till dess din vrede upphör. I den lappländska vildmarken, i Kurravaaras ödslighet och de små sammanhangens överblickbarhet, skriver Åsa Larsson om en känsla och en längtan: det är längtan efter det goda livet, det liv som levs i symbios mellan människa, natur och djur långt från ett tempo som hotar att reducera livet till ett race. Där är rötterna bakåt, kontinuiteten, fortfarande avgörande för människans känsla av sammanhang. Minnena bakåt bärs naturligt av bygden och de som lever där. Modernitetens pris – ett jäktat, artificiellt, Stockholmsliv kring Stureplans vattenhål där du är din framgång men annars anonym – vävs in i berättelserna som på så sätt sällar sig till en lång rad av klassiska romaner, filmer, konstverk och sånger, som alla kretsat kring både lockelsen i urbaniseringens dynamik och det existentiella behovet av ro, att höra till och ja, livets helhet.
I likhet med andra stora författare, en JK Rowling, en JRR. Tolkien, en CS Lewis, förmår Åsa Larsson öppna dörrar till en alternativ värld där vi kan ställa oss utanför livets hets och kiv, och låta existensen och vi själva ta plats. Som under några sommarveckor (eller månader) när många av oss lämnar moderniteten åt sitt öde och sätter oss i släktgårdar eller i hyrda sommartorp utan rinnande vatten och med dass på gården. Så njut av ert eget Kuuravaara, varhelst det ligger. Och ladda inga batterier; även om vi tvingas leva i en modernitet som hetsar, några maskiner är vi ännu inte. Glad sommar.