Regeringen tillsätter nu en utredning om ämnesbetyg i gymnasieskolan. Det är inte en dag för tidigt. Man kan fråga sig varför det dröjt så länge.
Kursbetygens påfrestning på gymnasieelevers hälsa har varit omvittnad i decennier. Man kommer som kanske skoltrött 16-åring, morgontrött, med växtvärk och hormonsvängningar, till en skola där det visar sig att en dålig dag på kursprovet redan i årskurs ett kan sänka slutbetyget rejält. Det finns ingen chans att räta upp en ämnesskuta som fått slagsida. Skrev man dåligt på matte A-provet hjälper det väldigt lite att det går bättre på matte B. Så varför kämpa på?
Resultatet av kursbetygen har blivit att mer än var fjärde elev slås ut från gymnasiet. Fyra av tio lider av psykisk ohälsa, varav fler än var femte relaterar till situationen i skolan.
Ett system med ämnesbetyg innebär att eleven får tre år på sig både att lära och att visa vad hen kan prestera i ett ämne. Det är både rimligt och mer begripligt. För vad är egentligen en "kurs"? En föga pedagogisk skrivbordskonstruktion som inte främjar vare sig inlärning eller resultat.
Ett återinförande av ämnesbetygen skulle inte bara främja många elevers hälsa. Det skulle sannolikt leda till att avhoppen från gymnasiet minskade samt att inlärning och resultat blir bättre. Win-win.
Det skulle vara ytterst förvånande om utredningen kom fram till något annat.