Banbrytande statskunskap
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
En demokratisk stat fattar alltid beslut i samspel med sin omgivning. Utestängs omgivningen helt och hållet från beslutsprocesserna är det svårt att kalla staten demokratisk. Släpps de in i alltför hög utsträckning blir staten lätt "infångad" av särintressen som vill driva sin egen agenda, som struntar i det som gynnar det gemensamma bästa och som i värsta fall leder till att staten blir svag och beslutsoförmögen.
Intresseorganisationer pockar ständigt på statens uppmärksamhet, vill ha makt och inflytande, vill påverka lagstiftning i för sina medlemmar gynnsam riktning. Det är deras uppgift i en demokrati där pluralism råder och intressen får artikuleras öppet. Men det är lätt att inse vilken svår balansgång det är att från statligt håll både hålla på avstånd och ändå släppa in det omgivande samhällets aktörer. Hur samspelet mellan den demokratiska staten och samhället utformas är fundamentalt för statens förmåga att styra, och för att driva reformer framåt.
Sverige var ända fram till 1990-talets början en korporativt organiserad stat. Vad betyder det? I Sverige tilldelades inte minst medlemsstarka fackföreningar och deras motpart näringslivet en särställning när det gällde inflytande och medverkan i statliga beslut, beredning och genomförande. Tillsammans med statliga företrädare möttes dessa motparter ständigt i myndigheternas styrelser, vid förhandlingsborden formellt och vid middagsborden informellt. Avsikten var att skapa samhällsfred, konsensus och effektivitet. Korrupt? Knappast. Men ojämlikt i makthänseende? Förvisso.
En annan modell för samspelet uppvisar USA som sedan långt tillbaka har en mer "marknadsmässig" konkurrens mellan intresseorganisationer som genom att betala dyra lobbyister i Washington försöker få gehör hos makthavarna för sina förslag. Korrupt? Ibland. Pengar styr? Förvisso.
Philippe Schmitter visade att den korporatism, den intima sammanflätning mellan staten och de organiserade intressena, som många ville begrava i ett förgånget auktoritärt 1920- och 30-tal, levde i högsta grad, inte minst i Europa, inte minst i det demokratiska Sverige och övriga Skandinavien. Till skillnad från sin auktoritära variant är emellertid den demokratiska korporatismen "samhällelig" och frivilligt framväxt, inte kommenderad. Hans forskning förändrade statsvetenskapens dagordning och lade grunden för ett forskningsområde som fortfarande idag är högst vitalt, den politiska ekonomin. Och hans grundläggande nyfikenhet på samhället har fört vårt vetande om ett stort steg framåt.