Vad de bland annat funnit är att existentiell trygghet, frånvaron av ständig och malande oro för den egna tillvaron när det gäller mat för dagen, sjukvård, skolgång för barnen, omsorg på ålderns höst, pension att leva på, är ytterst betydelsefullt för en ökning av tolerans, tillit, och respekt ? värderingar som leder till bättre samhällen.
Sådan existentiell trygghet är mer given för de med stora individuella resurser. Det är emellertid när staten träder in på scenen och blir omfördelande, när således en välfärdsstat växer fram, som existentiell trygghet blir en realitet för flertalet ? och samhället i sin helhet blir tryggt.
Existentiell trygghet är alltså intimt förbunden med en viss grad av jämlikhet.
Det finns stater i världen, Arabländerna är ett exempel, USA ett annat, som är rika men där ojämlikheten i inkomster och tillgång till centrala nyttigheter är påfallande. Där uppkommer heller inte samma värderingsförskjutningar i riktning mot starkt ökad tolerans, och den respekt för mångfald och livsstilar som vi finner i de mer utjämnade samhällena. Detta indikerar att välfärdsstaten spelar en aktiv roll i att indirekt forma en mer framåtsyftande medborgarkultur
I en nyligen utkommen bok, One Illness Away, visar statsvetaren och utvecklingsforskaren Anirudh Krishna, att den enskilt viktigaste faktorn som bidrar till att hushåll blir fattiga ? oavsett om det är i Uganda, Indien, Peru eller North Carolina i USA ? är sjukdom.
De politiska implikationerna av hans resultat är att avsaknaden av en offentlig sjukvård som avlastar den enskilde kostnader för diagnos och behandling, och avsaknaden av ett skyddsnät som kompenserar för det inkomstbortfall som sjukdom innebär, leder till att hushåll ?faller ned i fattigdom? ? och det parallellt med att andra genom arbete tar sig ur. Återigen är det närvaron ? eller frånvaron - av en välfärdsstat som ser ut att vara av avgörande betydelse.
Globala samhällsproblem som fattigdom tillhör mänsklighetens största utmaningar. Intolerans, fördomar och brist på förtroende och tillit som i värsta fall ger upphov till konflikt och krig är likaså hot mot mänsklig existens och välbefinnande.
Samtidigt som problem som dessa fortsätter att gäcka oss, pekar alltså i dag, av varandra oberoende samhällsvetenskaplig forskning, i riktning mot att en aktiv stat som omfördelar resurser och därmed skapar ökad jämlikhet och ökad existentiell trygghet är en viktig del av framtida lösningar.