Äntligen nytänkande?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det var häromdagen i IF Metalls plenisal i Stockholm. Boken Säkerhet och Solidaritet, utgiven av Arbetarrörelsens tankesmedja och det socialdemokratiska rådslaget vår värld, presenterades. 18 socialdemokrater ger sin syn på framtidens säkerhets- och försvarspolitik.
Tråkigt och förutsägbart? Neutralitetens höga visa, hörd tusen gånger förr? Det ständiga mantrat à la Maj-Britt Theorin om hur "dumt" det är med krig, och hur "häftigt" det är med fred?
Skulle inte tro det. I stället en öppen och frisk diskussion, med utrymme för både självkritik och komplikationer. Det började redan i redaktören Laila Naraghis inledning. Hon konstaterade att det finns inslag i den socialdemokratiska säkerhetspolitiken som man kan stolt över, men också sådana som "det är svårt att vara stolt över". Och vad var då det? Jo, bland annat "baltutlämningen".
Jag har aldrig tidigare hört en socialdemokrat officiellt formulera en så tydligt självkritisk hållning till denna skamfläck i svensk efterkrigshistoria (och jag har verkligen lyssnat). I det ställningstagandet ligger också en, låt vara indirekt, kritik mot tidigare ledande socialdemokrater som Östen Undén, Tage Erlander - och Olof Palme.
I bokens kanske intressantaste inlägg vrider och vänder Jens Orback på neutralitetsbegreppet, denna patinerade ikon i socialdemokratisk säkerhetspolitik. Han välkomnar den nya formuleringen att "Sverige inte kommer att stå passivt om ett grannland angrips" och han medger sin olust när han hör någon säga att "svensk neutralitetspolitik tjänade oss väl".
Han förnekar inte de realpolitiska komplikationerna - och lämnar frågan öppen om hur han själv skulle ha agerat som ansvarig politiker under andra världskriget. I decennier framställdes den svenska neutralitetspolitiken som särskilt moraliskt högtstående, obesudlad av kampen mellan öst och väst.
Nu ifrågasätter Orback denna cementerade historieskrivning och moraluppfattning från, så att säga, motsatt håll. Den goda moralen är inte att fly ställningstagandet, utan att ta ställning - även i ofred. Det finns inga "neutrala platser" från vilka man kan beskåda förtryck och övergrepp - "antingen är man en del av det eller så agerar man emot".