Alla kan vinna på globaliseringen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man vill hårddra skillnaderna mellan regeringen och socialdemokraterna i den här frågan satsar socialdemokraterna på tryggheten me-dan regeringen prioriterar jobben. Vem har rätt? Tankesmedjan European Economic Advisory Group, som består av ett antal välkända europeiska ekonomer, har ägnat sin årliga rapport åt globaliseringen i Europa. Myc-ket kort sammanfattat kan man säga att gruppen ser stora ekonomiska fördelar med globaliseringen. Den ökade konkurrensen sänker priserna för konsumenterna och förändringen i riktning mot mer avancerade produkter höjer levnadsstandarden utan att lönerna behöver höjas.
Samtidigt kan arbetsgivarna hota med att flytta verksamheten utomlands, vilket stärker deras förhandlingsposition i förhållande till facken. Det kan i sin tur leda till lägre lönepåslag i den konkurrensutsatta sektorn. Nettoeffekterna av globaliseringen gynnar kapitalet i förhållande till arbete och löneskillnaderna ökar, tror gruppen.
Betyder det att politikerna bör avstå från att ingripa? Nej, gruppen menar att regeringarna måste se till att fördela den ekonomiska vinsten av globaliseringen så att också låginkomsttagarna och de arbetslösa får del av den. Gruppen föreslår att regeringarna framför allt ska satsa på omskolning och livslångt lärande. Man bör också ordna någon sorts statligt avgångsvederlag och satsa på jobbskatteavdrag för lågavlönade.
Men författarna nämner också vad regeringen inte ska göra: Man ska inte ha något strikt anställningsskydd, inte ha hög a-kassa och inte höja minimilönerna. Det ser ut att vara precis tvärtemot socialdemokraternas och LO:s krav och snarare ett stöd för regeringens politik.
De socialdemokratiska motargumenten grundar sig framför allt på den grundläggande betydelsen av trygghet. Bara den som har en hög a-kassa kan acceptera frihandelns negativa effekter utan att kräva protektionistiska åtgärder. De som drabbas av strukturomvandlingen ska inte behöva bära bördan ensamma. Alternativet till gruppens förslag är den svenska modellen med hög organisationsgrad och starka fackliga organisationer, hävdar Thomas Östros (s).
Just de här frågorna kommer säkert att spela en stor roll i valrörelsen 2010. Mycket beror förstås på hur arbetslösheten utvecklar sig när konjunkturen kanske vänder nedåt. Kan regeringen då visa på en hög sysselsättning kanske man ändå har en chans att sitta kvar. Om arbetslösheten ökar faller regeringens bästa argument.
Men ännu vet vi inte hur det socialdemokratiska alternativet ser ut.