90talisterna inför verkligheten

Sverige är ett annorlunda land nu än för 20 år sedan. Den ungdomsgeneration som föddes in i det decennium då Sverige ömsade skinn lever i dag i en annan och, verkar det som, bistrare verklighet. Betygsinflation råder efter friskolereformerna och efter den kommunalisering av den svenska skolan som inte snabbt följdes upp med utvecklade instrument för statlig inspektion och korrigerande instrument.

Uppsala2012-08-28 00:00
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.

Som elev kan valet bli att kryssa mellan Schylla och Charybdis: att söka sig till en skola med ryktet om sig att sätta rättvisa betyg (kunniga lärare och bra undervisning), eller en där man kan hoppas på höga betyg (men kanske inte lär sig så mycket). lmpressionistiska intryck från ”andra sidan”, med andra ord från seminarierum och föreläsningssalar på universitetet, där studenter med MVG i allt och högsta meritpoäng ibland har uppenbara svårigheter att uttrycka sig i skrift eller argumentera logiskt, ger syn för sägen.

Högskoleprovet, vars resultat går före betyg och således kan öppna dörrarna till eftertraktade utbildningar, har i takt med ”inflationstendenserna” attraherat allt fler sökande, och omges av tilltagande rigorösa regler för genomförande och rättning. Förra året förstärktes också provets svårighetsgrad genom att de kvantitativa delarna utökades.

I dag utgör högskoleprovet skulle jag vilja hävda en behövlig rättsäkerhetens utpost i det svenska utbildningssystemet, tillsammans med programmet Internationell Baccalaureat (IB), där rättning aldrig sker lokalt.

Väl ute på arbetsmarknaden väntar svartjobb och ibland närmast oacceptabla arbetsförhållanden till låga löner, inte minst i den omfattande restaurang- och cafébransch som vuxit sig både vild och stor i takt med avregleringar, lättade utskänkningstillstånd, och en omfattande immigration där många – också beroende på arbetsmarknadens struktur – väljer att öppna eget. Här är det närmast fritt fram att informellt diskriminera, utnyttja och utpressa – ”passar inte galoscherna så är det bara att dra”. Det är arbetsgivarnas marknad.

Kontakter är i det närmaste nödvändigt, få eller inga jobb förmedlas via arbetsförmedlingen. Den fackliga strategin verkar handla om att se mellan fingrarna och låta branschen hållas samtidigt som det officiellt talas om kollektivavtal och att undvika A- och B-lag i arbetslivet.

Detta är 90-talisternas verklighet. En skola för alla i teorin, betygsinflation och fortfarande alltför många obehöriga lärare i praktiken. Kollektivavtal och lagstiftning i teorin, svartjobb och rättslöshet i praktiken.

Detta är inte bara ungdomsgenerationens verklighet, de utsatta på arbetsmarknaden är i dag många, inte minst invandrade. Dubbelmoralen satt i system fick en gång i tiden kommunistregimerna i Europa på fall. Något har uppenbarligen gått snett också uti kungariket Sverige.

Läs mer om