Alla svenska politiker med självaktning har de senaste decennierna sagt något om ”fler billiga hyresrätter” när den ständiga bostadsbristen kommit på tal. Frågan om ”hur?” har dock aldrig fått ett svar. Statliga subventioner har bara lett till marginella effekter på byggandet, främst har de ökat vinsten för byggföretag som ändå hade tänkt bygga.
På fredagen kom det emotsedda utredningsförslaget om fri hyressättning på nyproduktion. Eller ”marknadshyror”, som V-ledaren Nooshi Dadgostar kallar det. Hon står fast vid att hon tänker fälla regeringen Löfven om någonting liknande detta förslag skulle bli verklighet i en kommande proposition.
Utredaren Kazimir Åberg påpekar att hyrorna (på lägenheter färdigställda efter 1 juli 2022) ”inte väsentligt får överstiga hyran för liknande lägenheter”. Sedan ska hyran höjas med motsvarande konsumentprisindex varje år. Här ser han den stora fördelen med systemet, att det ger en förutsägbarhet jämfört med utdragna förhandlingar och konflikter med Hyresgästföreningen. Det skulle bidra till att fler satte spaden i jorden, 11 000 fler lägenheter per år skulle det kunna bli enligt en enkät till kommunala och privata fastighetsägare.
Vänsterpolitiker ser två faror med det nya systemet. Dels kommer makten att glida ur hyresgästernas händer om man själv måste avtala om hyresnivån. Men framför allt ser man stora risker för spridning även till äldre hyresrätter. Detta hände efter avregleringen i Finland på 1990-talet, säger man. Och det kommer självklart att hända här också. Därför är Januariavtalets punkt om nyproduktionen liktydigt med ”införande av marknadshyror”. Därför ska också regeringen fällas om det genomförs.
Men vad hände egentligen i Finland? Nättidningen Dagens Arena, som står till vänster, har talat med Hannu Ruonavaara, gästprofessor vid Institutet för bostadsforskning vid Uppsala universitet. Det visar sig inte oväntat komplicerat att jämföra olika länder i olika tider med avseende på något så nationellt specifikt som bostadsmarknader. Det var i alla fall flera politiska beslut i olika omgångar som låg bakom den finska avregleringen. Och det är i alla fall fortfarande betydligt billigare att hyra en etta i Helsingfors än i Stockholm.
Utredningens förslag kommer inte att lösa bostadsbristen mer än på marginalen, när några som bor trångt och har råd kan flytta till större. Mycket mer behöver göras. Frågan är vilka åtgärder Nooshi Dadgostar ska ta till om det kommer ett förslag som verkligen tar strid mot hyresregleringen, som i mer än ett halvt sekel hämmat svensk bostadsmarknad.