Brev till ledarsidan:
I en ledare i UNT (29/8) skriver Johan Rudström att "det löser sig alltid för studenterna" i ljuset av de årliga rapporterna om studentbostadsbristen. Det kanske är sant, det löser sig ofta för studenterna i alla fall, men till vilket pris – och med vilken livskvalitet?
Studenter är en utsatt grupp på bostadsmarknaden. De är ofta unga, nya i staden, har en väldigt begränsad ekonomi och behöver någon form av boende direkt. Om den ordinarie bostadsmarknaden fungerade som den borde och kunde förse unga, låginkomsttagare, asylsökande och studenter med bostäder skulle vi inte behöva slå larm år efter år. Det är inte något vi gör för att vi tycker att det är kul.
I Uppsala tar det i genomsnitt 3,5 år att få en studentbostad via bostadsförmedlingen. I Stockholm 5 år. Andrahandshyrorna ligger på i genomsnitt 8 000 respektive 11 500 kronor per månad. Vi pratar alltså inte om att vara inneboende i några veckor utan huruvida man får en studentbostad under sin studietid över huvud taget.
Studentbostadsbristen får konsekvenser som påverkar samhällsekonomin, ungas psykiska hälsa och kunskapsförsörjningen runtom i landet. Rudström tycker att hans start på studielivet - som inneboende i sex veckor - var “helt okej”. Men för många studenter i dag är bostadsfrågan inte en fråga om tak över huvudet, utan om att ha en fast plats där man trivs och, framför allt, känner sig trygg. Studier från Folkhälsomyndigheten visar att studenter i regel mår sämre än den övriga befolkningen. Osäkra eller olagliga andra- eller tredjehandslösningar med ockerhyror bidrar knappast till en bra studiemiljö eller ett ökat välmående.
För Uppsala och Stockholm är studenter en viktig del av staden. De bidrar till samhället och kompetensförsörjningen, med skatteintäkter och till att företag kan expandera. Genom att inte arbeta lösningsinriktat med studentbostadsfrågan riskerar man att förlora framtidens studenter.
Den “imaginära” bostadsbristen är ett växande samhällsproblem. Om vi inte tar den på allvar riskerar vi att ungas drömmar krossas.
Svar från ledarredaktionen:
Bristen på studentbostäder är ett faktiskt problem som måste åtgärdas, vilket också sker i Uppsala. Många romantiserar fattigt studentliv med sovsäck och snabbmakaroner, jag medger att jag tangerar den gränsen i ledaren. Ett otryggt boende kan naturligtvis påverka måendet och studierna. Men jag vill sätta studenternas bostadsproblem i perspektiv mot dem som saknar alla kontakter och all förankring i samhället. Tiden det tar till ett förstahandskontrakt är mer ett mått på en attraktiv storstad eller -universitet. Den som ändå tar sig dit har något som många andra saknar – framtidshopp. Med andra ord, det löser sig.