Vem vill inte hoppa på tåget och vakna upp i Paris? Många av dagens svenska beslutsfattare tillhör interrailgenerationen och med klimathotet har de fått dubbel anledning att drömma om ett nytt himmelrike på räls – gods, affärsmän och semestrande familjer som svischar runt i Europa. Men det är dags att vakna, inte i Paris utan vid skrivbordet i Stockholm.
Till att börja med en påminnelse om varför interrailsystemet avskaffades. Ett tungt vägande skäl var att alla tåg i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien fylldes av svenskar och norrmän med ryggsäckar under 1980-talet. Först infördes restriktioner, sedan bröts samarbetet mellan länderna. Det finns helt enkelt inte fungerande spår, inte heller tåg och vagnar, om många plötsligt börjar åka tåg i Europa igen.
I går inleddes också den stora renoveringen av järnvägsspåren söder om Stockholm, som kommer att få stora konsekvenser för trafiken under resten av sommaren. Detta är ändå en västanvind i jämförelse med de kommande tyska banarbetena, med epicentrum i Hamburg. Politiske redaktören Per Svensson skriver om dessa och om den bräckliga järnvägsbron till kontinenten i måndagens DN. Sammantaget vet man inte om man ska skratta eller gråta när den svenska regeringen satsar 50 miljoner kronor i vårbudgeten på ”nattåg ut i Europa”.
Även klimatnyttan av tågresandet behöver nyanseras. I ett svenskt perspektiv är det nästan ”gratis”, nollutsläpp, att åka tåg. I ett genomsnittligt europeiskt perspektiv är tåget också mest klimatvänligt, främst för att det sväljer många passagerare. Naturskyddsföreningen erbjuder på sin sajt klimatsmartsemester.se en jämförelse av olika resmål. Generellt har bilen dubbelt så stora och flyget tre gånger så stora klimatutsläpp. Men utsläppen från tågen är substantiella och det ser mycket olika ut i olika länder.
Många klimatvänner ryggar kanske en aning redan på Hovedbanegården i Köpenhamn när de ser röken från loket som ska ta dem till Tyskland via Jylland eller Rödby. DSB har som mål att ersätta alla diesellok med eltåg inom tio år, men har samtidigt renoverat de gamla loken då man bedömt att punktlighet är det viktigaste för resenärerna (SVT 27/8 2018).
Tyska DB har eldrivna tåg, men till skillnad från i Sverige kommer inte elen från vattenkraft och kärnkraft. Omkring 50 procent av elen till tyska tåg kommer från kolkraft, och i Polen, Tjeckien och Ungern är andelen ännu högre. Vägen som semestersvensken tar genom Europa är avgörande för klimatavtrycket, men i stort sett alla måste passera Danmark och Tyskland, nålsögat för både spårkapacitet och klimat.
Det europeiska järnvägssystemet är ett nystan av nationella järnvägsbolag och privata tågoperatörer. Det gemensamma järnvägsnätet är en svensk dröm utan riktig verklighetsförankring. Med detta sagt – vi borde åka mer tåg, i Sverige och i Europa.
25/6 2019