Skolverket ville inte ta med begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” i läroplanen, och motiverade det med risken för att "olika grupper ställs mot varandra".
För detta fick myndigheten förstås kritik, bland annat på denna sida (Unt, 2/6). Skolverket försvarade sig med att man har lyssnat på referenspersoner. Jag frågade myndigheten vilka dessa referenspersoner är och fick en sammanställning av remissvaren från föreningar och andra aktörer.
Men svaren visar att Skolverket snarare har valt att lyssna på vissa och ignorera andra.
Uppsalabaserade Tjejers rätt i samhället (Tris), som alltså jobbar för att hjälpa hedersutsatta, uttrycker i sitt remissvar att det är "ytterst allvarligt" att myndigheten väljer bort begreppet. Tris verksamhetschef Mariet Ghadimi påpekade nyligen klokt att det minsta myndigheter som Skolverket kan göra är att "hamna rätt", och att "allt annat är ett stort svek och direkt oanständigt" (Unt, 2/6). Det är hårda ord, men rättvisa.
Skolinspektionen och Folkhälsoinstitutet är myndigheter som i sina svar reagerar på att det specifika hedersrelaterade förtrycket inte nämns. Det borde vara den självklara reaktionen. Märkligt nog gäller det inte självaste Jämställdhetsmyndigheten, som i sitt remissvar instämmer "i att begreppet hedersrelaterat våld och förtryck inte bör användas i läroplanstexterna". Varför reagerar Jämställdhetsmyndigheten inte ens på Skolverkets motivering?
Andra gör det. Organisationen Barnverket skriver i sitt remissvar att det är att "kringgå sitt uppdrag" att undvika att kalla saker vid sitt rätta namn. Det "innebär ett svek mot de många elever som påverkas av hedersrelaterat förtryck", skriver Barnverket. Även föreningen Fatta reagerar på att hedersbegreppet inte föreslås stå med, och menar att det "riskerar att osynliggöra omfattande samhällsproblem".
Sveriges Kvinnolobby skriver också att "det är av stor vikt att explicit adressera och benämna hedersrelaterat våld och förtryck". Ja, hur ska man angripa hedersförtrycket om man inte ens vill uttrycka vad det är? "Denna argumentation har tidigare varit vanligt förekommande och ofta använts för att osynliggöra och relativisera allvarliga brott och inskränkningar i framförallt kvinnors och flickors liv och friheter", konstaterar kvinnolobbyn och sätter därmed fingret på vad konflikten handlar om: att synliggöra, eller att osynliggöra.
Sveriges elevkårer vill däremot slippa se hedersbegreppet, "då vi var av inställningen att det skulle skälpa (sic) snarare än hjälpa i jämställdhetsarbetet". Detsamma gäller Sveriges elevråd. Hur många av dessa elevrådsrepresentanter har varit i kontakt med elever som utsätts för hedersförtryck?
Men värst är det när vuxna vill blunda. Lärarförbundet skriver i sitt remissvar att de är "särskilt" positiva till att bland annat inte nämna hedersrelaterat våld och förtryck. Förbundet ger "till fullo" stöd till Skolverkets motivering.
"Vi vill värna om en läroplan och en skola som inkluderar alla elever", säger Skolverkets vd Peter Fredriksson i ett nytt pressmeddelande (12/6) där han bemöter kritiken. Som om det skulle vara mer inkluderande att inte nämna hedersförtrycket än att nämna det. Vilka "grupper" som skulle ställas mot varandra har Skolverket heller inte kunnat förklara. Vilka vill man skydda? I praktiken blir det ofrånkomligen hedersförtryckarna.
På kritiken svarade myndigheten som sagt att man har lyssnat på referenspersoner. Men referenspersonerna har ju bevisligen sagt olika saker. Flera organisationer och myndigheter har protesterat mot osynliggörandet av hedersförtrycket. Skolverket valde att ignorera röster från Tris, Sveriges Kvinnolobby, Folkhälsoinstitutet med flera. Man valde att osynliggöra utsatta.