Växande kommunikationsavdelningar är det nya svarta i många av landets kommuner. Även i Uppsala tickar antalet tjänstemän som arbetar med kommunikation uppåt.
Missförstå mig rätt: det behövs kommunikatörer. Kommuninvånare ska givetvis kunna få relevant och lättillgänglig information. Men när kommunens kommunikationsstab växer i snabb takt, och när kommuner ägnar sig åt ren marknadsföring, måste varningslampan blinka.
För ett halvår sedan frågade jag om Uppsala kommun verkligen behöver 79 anställda tjänstemän som arbetar med kommunikation. Skattebetalarnas förening hade då räknat ut att antalet kommunala kommunikatörer har ökat med 27 procent på bara de senaste tre åren.
När jag nu frågar kommunen om färska siffror får jag veta att det finns 89 medarbetare på kommunikationsstaben. Därutöver kan det finnas pågående rekryteringar, exempelvis ligger det ute en annons för en ”Kommunikatör med samordningsansvar för Uppsalapaketet”.
Jag frågar kommunen om löneläget för tjänstemännen på kommunikationsavdelningen. Enligt den lista som jag fått ta del av ligger medianlönen för kommunikatörerna på relativt höga 40 600 kronor i månaden. Konkurrerar kommunikationsstaben härmed inte med privata kommunikationsbyråer om personal? Om staben har vuxit med tio tjänster på ett halvår, blir det ytterligare 20 tjänster om ett år? Finns det någon gräns för hur många? Och för vad kommunala kommunikatörer ska jobba med?
Enligt en granskning av Ekot tar många kommuner ekonomiska risker genom engagemang i olika event, med förhoppning om att det ska ge god marknadsföring (SR, 17/9). En hel del kommuner går dessutom in som ekonomisk garant för event, och tar den eventuella ekonomiska smällen när ett arrangemang går med förlust. Som nationalekonomen och välfärdsforskaren Andreas Bergh säger till Ekot borde kommunerna i stället lägga kraft och energi på vård, skola och omsorg.
Handen på hjärtat: lockar man nya kommuninvånare med nöjesevent och YouTube-kändisar – ”influencers” – eller genom att man har välfungerande skolor och omsorg med gott betyg?
Det är lätt att göra av med andra människors pengar, och särskilt lätt verkar det vara att hitta på saker med skattemedel. Men för varje ny tjänst till kommunikationsstaben, för varje marknadsföringsprojekt, bör beslutsfattare fundera över om det inte finns bättre sätt att använda pengarna på.
Gustav Möller, socialdemokratisk politiker för ett sekel sedan, myntade uttrycket ”varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Något för kommuner med snabbt svällande kommunikationsavdelningar att påminnas om.