Vad ska hända med Liberalerna? SVT:s senaste Novus-undersökning, där partiets väljarstöd ligger på 2,7 procent, kom som en kalldusch. Men även om regeringsfrågan - som splittrat såväl partiet som dess väljare - har gett ett märkbart tapp, är sanningen den att partiets opinionssiffror varit låga under en längre tid. Från 13 procent i valet 2002 har det inte kommit några lyft under Björklunds partiledartid.
Lina Nordquist, riksdagsledamot från Uppsala tillika ordförande i Liberalernas valanalysgrupp, presenterade eftervalsanalysen i går förmiddag. Sammanfattningsvis landade analysen i att otydlighet var en orsak till det dåliga valresultatet, bland annat i hur väljarna uppfattade partiets hållning i regeringsfrågan. Däremot tror analysgruppen att Jan Björklund var ”en tillgång”.
Men det är svårt att ”frikoppla” Björklund från partiets otydlighet. Hanteringen av integrationsfrågan är ett av de tydligare exemplen. Först tillsatte Björklund Erik Ullenhag som integrationsminister och petade Nyamko Sabuni från posten, och på senare år har han sagt att det snarare var Sabuni som hade rätt.
Ett klokt förslag från Liberalernas valanalysgrupp är att bjuda in även ickemedlemmar för att utveckla partiets politik. Valet av partiledare ska heller inte underskattas. Uddlösa partiföreträdare, förknippade med nuvarande partiledning, kommer inte att leda till någon ”nystart”. Här gör Liberalerna bäst i att ta ut svängarna. Då finns det två särskilt intressanta namn: Birgitta Ohlsson, som tidigare utmanade Jan Björklund, samt tidigare jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni. Ohlsson har sagt sig vara ointresserad av att återvända till svensk inrikespolitik.
Medan Ohlsson ofta har beskrivits som mer vänster än vad hon är, på grund av profilfrågor som djurrätt och feminism, beskrivs Sabuni felaktigt som ”höger”. Många av Sabunis idéer är numera okontroversiella. Vi har numera en lag mot barn- och tvångsäktenskap. Att staten inte ska ge statsbidrag till religiösa friskolor, det tycker många. Sabunis gamla förslag om ändringar i föräldraförsäkringen, som syftade till att nyanlända kvinnor inte skulle fastna i hemmen, är den nuvarande rödgröna regeringens politik.
Insatser mot hedersförtryck är knappast högerpolitik. Högern inom svensk borgerlighet gör tvärtom analysen att staten bör hålla sig undan, och att föräldrar vet bäst när det kommer till exempelvis religiösa friskolor. Sabuni har, precis som tidigare S-toppen Nalin Pekgul, lyft in viktiga perspektiv i svensk politik. Ofta i stark motvind. Ska Liberalerna överleva behöver partiet ersätta otydligheten med politisk integritet och mod. Två egenskaper Sabuni onekligen har.