Kanske får vi snart en internationell expertpanel liknande FN:s klimatpanel, fast med migration som expertområde. Över 800 forskare i Europa och Nordamerika har undertecknat ett initiativ för en sådan panel. Navet för kampanjen är Paris och forskarna Camille Schmoll och Virginie Guiraudon. I ett reportage i P1 beklagar de sig över att viktiga forskningsresultat på området inte får genomslag i medier och politik. Camille Schmoll säger att forskarna visserligen är efterfrågade av journalister och politiker som ställer frågor. Men de lyssnar sedan inte på svaren.
Exempel på forskningsresultat som förblir ”okända” är att utvandringen inte minskar när fattiga länder utvecklas. Tvärtom ökar utflyttningen när levnadsnivån höjs, eftersom folk får råd att betala för resan. Först när människor uppfattar att de nått en så pass bra nivå att det inte är värt att söka lyckan någon annanstans upphör flykten.
Andra resultat visar att det inte stämmer, som många tror, att afrikaner ”bara” vill flytta till Europa. 80 procent av de afrikanska migranterna flyttar till ett annat afrikanskt land. Av de 20 procent som återstår reser många till Nordamerika.
Men ängsliga politiker följer det de tror att väljarna vill ha, menar Guiraudon. Schmoll tror att politiker är lite bekväma, det är jobbigt att skifta paradigm. Därför får migrationsforskare från olika discipliner, som har fakta och analyser, uppleva att deras arbete ignoreras i debatten. Migration blir dessutom ofta en fråga för inrikesministerier, varvid de sköts som en ordningsfråga, inte en social, ekonomisk eller arbetsmarknadspolitisk fråga, säger forskarna.
Allt detta följer ett mönster: politiker säger i regel att det är viktigt med forskning. De tycker då och då att man ska fråga forskare, be dem skriva rapporter. Sedan är det business as usual. Rapporter presenteras – och glöms.
Mediehistorikern och kulturjournalisten Magnus Bremmer skrev nyligen i DN Kultur om en ömsesidig frustration bland forskare och journalister över den dåliga kommunikationen. I mediebranschens strukturomvandling försvinner tid och resurser för den lite mer krävande vetenskapsjournalistiken. Och den tredje uppgiften är i sin tur ofta den enskilda forskarens huvudvärk. Mötet mellan forskning och journalistik blir inte av, vilket i sin tur skapar ett besvärligt kunskapsglapp. Både universitetens och mediernas folkbildande uppdrag sviks.
Migrationsforskningen går i alla fall framåt, och politikerna borde åtminstone kunna ställa rätt diagnoser, menar Parisforskarna, som just nu lär av klimatforskarna. Fast det är viktigt att notera att migration inte har klimatfrågans negativa och akuta karaktär. Ämnet är neutralt; få länder är enbart ut- eller invandringsländer, utan både och. Även Sverige.