Vi arbetar många timmar, med saker som egentligen inte behövs och politiker från alla läger vill skapa fler sådana jobb. Det skriver Roland Paulsen på DN:s kulturdebatt (15/7). Han har länge förespråkat kortare arbetstid. Och vänsterdebattören Paulsen är något på spåren.
Långa arbetsveckor är dåligt på flera sätt. Många arbetstimmar leder till ökad risk för såväl psykiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar.
Dessutom visar en studie över OECD-länderna att vi blir mer produktiva när vi arbetar mindre (The Economist 24/9-13). Resultatet borde egentligen inte vara förvånande; det är klart att ingen arbetar bättre när hen är utarbetad.
Trots det arbetar högutbildade mer än någonsin (The Economist 20/12-14). Ett av de mer olustiga exemplen är läkare, som ofta arbetar långa pass. I Sverige kan det hända att läkare arbetar 18 timmar i sträck. Kan man anta att de får mer än sex timmars nattvila under passet kan arbetstimmarna vara fler än så. Det verkar absurt att ett yrke där det bokstavligen handlar om liv och död kan ha så uttröttad personal.
Därför låter kortare arbetstid som en självklarhet. Men en förkortad arbetsdag är inte gratis. Det har det aldrig varit. En förkortad arbetsdag är antingen förenat med att lönen minskar eller en följd av att arbetsproduktiviteten ökat. Det senare är vanligare och mer eftersträvansvärt. Det är också skälet till att allt fler företag har provat sex timmars arbetsdag.
Varför fortsätter vi då att arbeta så långa dagar? Förmodligen är det en följd av att vi ännu inte lyckats utnyttja den nya digitaliseringstekniken till fullo. Trots att vi har fått banbrytande ny teknik i och med den digitala revolutionen så ökar inte arbetsproduktiviteten i samhället i stort som väntat, utan vi ser i stället en stagnation i arbetsproduktivitetsökningen. Men det är förmodligen inte permanent. Samma trend skedde omedelbart efter industriella revolutionen – man hade ännu inte lärt sig hur man hanterade den nya tekniken för att öka produktiviteten. När man sedan lärde sig det blev man både mer produktiv och arbetstiden minskade för arbetarna.
Människor har de senaste 200 åren varit exceptionella på att uppfinna ny teknologi. Det är också det som har gjort att vi kan arbeta mindre. För 200år sedan gick man i princip aldrig hem från jobbet – som jordbrukare var arbetet mer eller mindre ens liv. I början på 1900-talet och under industrialiseringens höjdpunkt var det inte ovanligt att man arbetade 14 timmar per dag. I dag arbetar vi åtta. Men arbetstiden har inte förkortats sedan 1970-talet, trots att det egentligen inte är en politisk fråga, utan en fråga om samhällsutveckling.