Min generation är nog den första vars smarta telefoner är oumbärliga för ett fungerande liv. Det var därför glada nyheter när min mobiloperatör meddelade att surf på Facebook och dess systerbolag numera är gratis.
Men ingenting är gratis, och i det här fallet betalar vi vårt internet genom att få ett monopoliserat internet som inte längre är neutralt.
När Facebook blir gratis används Facebook mer, på bekostnad av andra sociala hemsidor, och får därför större inflytande över internetanvändningen. Denna ”zero rating” och andra strategier från de stora internetföretagen har kritiserats av de som förespråkar nätneutralitet.
Kritikerna menar att internet blir allt mer partiskt. Partiskheten kan delas upp i två problem.
Dels befäster de redan etablerade spelarna som Google, Apple och Facebook sina redan stora marknadsandelar. Genom att bestämma vilka appar som tillåts på iPhone har företaget Apple till exempel stoppat ett mobilspel som var kritiskt mot företaget Foxconn, som i sin tur är en del av iPhoneproduktionen.
Ett företag kan i viss mån kontrollera hur deras produkter används, men Apple har 25 procent av den globala mobiloperatörsmarknaden. Man måste därför fråga sig vad detta gör för konkurrensen på marknaden.
Det andra problemet är att företagen gör internets innehåll allt mer partiskt. Ett exempel är att Facebooks algoritm, som avgör vad som dyker upp på våra Facebook-sidor, premierar positiva nyheter och videos, som de på söta kattungar. Det kan verka oskyldigt. Men samhällsvetaren Zeynep Tufekci vid University of North Carolina redogör i radioprogrammet Freakonomics (13/7) för hur algoritmen leder till att våra flöden vinklas. Hon lyfter sensommaren 2014 som exempel.
Då ägde omfattande protester rum i den amerikanska staden Ferguson efter att en obeväpnad svart man skjutits till döds av polis. Twitter exploderade av inlägg och filmer från protesterna, medan inläggen lyste med sin frånvaro på Facebook. Det var inte en följd av att Facebook-användare låtit bli att uppmärksamma händelsen. Men på Facebook visades inte det användarna var mest intresserade av som toppnyheter, utan vad företagets algoritm antog att de intresserade sig mest för. Helt utan att någon diktator censurerar våra nyheter så vinklas de.
Redogörelsen ovan kan verka överdriven. I hög grad rör det sig om vanlig monopolisering. Branscher där företag ser möjlighet att bli stora har de och kommer de alltid att försöka ta över.
Men vi bör vara särskilt uppmärksamma på monopoliseringen av internet. Vi lever alltmer genom internet. Många använder Facebook eller någon annan av iPhones appar som huvudsaklig nyhetskälla. Om ett fåtal företag kontrollerar vilka appar som tillåts kan de också kontrollera vårt nyhetsflöde. Och även om man vill sluta med sociala medier av dessa skäl är det svårt – mångas sociala liv utspelar sig till stor del på internetsidorna.
Därför kan det kännas skönt att en förordning om nätneutralitet antogs av EU-kommissionen 30 april. Den handlar framför allt om att internetföretagen inte ska kunna betala för att deras tjänster ska bli snabbare än konkurrenternas.
Är det ett, om än litet, steg i rätt riktning till en sund konkurrens på marknaden? Det är inte säkert. Det är nämligen just dessa stora spelare – de som kan betala för snabbare service – som också bäst kommer att hitta kryphål, och inflytande, i den nya lagstiftningen. Dessutom är kanske reglering inte över huvud taget rätt väg. Möjligheten att monopolisera marknaden är ett viktigt skäl att gå in på den. Tas det ekonomiska incitamentet bort kanske vi inte får de nya konkurrenterna som behövs för att motverka monopoliseringen.
Dessutom avvärjer reglering inte heller problemet med att företagens passiva algoritmer vinklar vårt nyhetsflöde.
Nej, i slutändan handlar det om konsumentefterfrågan. Många tycker nog att det är skönt att Facebook vinklar flödet, så att vi får ta del av sånt vi tidigare visat att vi gillar.
Men vi måste lära oss att det inte finns något som är gratis här i livet. Om vi vill ha ett neutralt internet måste vi därför också efterfråga det. Och vara villiga att betala för det.